Nyårsångest.....

Mer
19 år 4 månader sedan #7591 av silverseven
Svar från silverseven i ämnet Nyårsångest.....
Jag sympatiserar med att ev. ge pengar till hjälporganisationer eller hjälpa till på något annatsätt.

Men varför tillbe en gud som om han är allsmäktig och god, både kunnat förutse och hindrat katastrofen lär ju inte hlälpa någon!

/S
Mer
19 år 4 månader sedan #7593 av silverseven
Svar från silverseven i ämnet Nyårsångest.....
Tanken slog mig när mina föräldrar faktiskt kom hem i från Thailand några dagar innan katastrofen. Ska jag tacka gud för det ?

Ja kanske, men då ska väl knappast de som inte kom hem tacka honom?

Gud kan ju inte göra både gott och ont och sedan prisas?

/S
Mer
19 år 4 månader sedan #7594 av Isa-Alise
Svar från Isa-Alise i ämnet Nyårsångest.....
Tänker mig att bön fungerar på ett annat sätt... att goda tankar om människor faktiskt kan hjälpa... kanske inte så att Gud går in och hjälper till... men att våra tankar eller böner kan i sig vara en hjälp...

Många gånger kan man skapa förändring genom att visualisera den först... inte minst när det gäller ens eget liv... men även annat... om man vill något finns en oerhörd kraft i detta...

Dagdrömmar anser en del vara bortkastad tid... medan andra kan se det positivt... vara visionärer... och bidra till att skapa något gott...

Jag tror att framtiden ligger i våra egna händer... att en värld där vi alla har lika värde och bryr oss om varandra är möjlig... och att den börjar inom varje person i tankarna...

Böner och tankar kan inte ersätta handling... att hjälpa till... eller ge en slant... men kan kanske ändå bana vägen för att människor ska bry sig...
Mer
19 år 4 månader sedan #7598 av Moonlight
Svar från Moonlight i ämnet Nyårsångest.....
Det är ju så att jag har familj pch världens bästa familj, jag kommer ju inte fira själv men det hade varit kul att vara ute med om man hade några vänner...
Mer
19 år 4 månader sedan #7602 av Admin1
Svar från Admin1 i ämnet Nyårsångest.....

Moonlight skrev: Jag vill inte tycka synd om mig, men när man sitter och tänker efter att jag pga av sjukdom har förlorat vänner och inte fått några vänner och är 21 år, då känns det verkligen deprimerande.

Jag vill också träffa en kille, jag vill också gå ut, jag är snäll och gör mycket för mina vänner, de jag haft varför bryr sig ingen om? jag har en vän, en vän som skulle på fest och hon bjöd inte mig, fast hon vet att jag är ganska själv har varit sjuk och har endast henne.

Man känner sig så j-a utanför. Ni kanske tror jag jag vill tycka synd om mig men det vill jag inte, jag mår dåligt, jag har försökt få vänner och visat att jag bryr mig men jag lyckas inte........det känns som att livet bara rinner iväg och jag missar allt.



har du tidigare ofta tackat nej då du blivit bjuden? kanske är så att hon tog för givet att du skulle tackat nej den här gången oxå..? så har det vart för mej allafall till slut frågar dom inte längre.
Mer
19 år 4 månader sedan #7607 av Moonlight
Svar från Moonlight i ämnet Nyårsångest.....
Jag har tackat Ja den gång hon frågade mig en gång, och då följde jag med och hon lämnade mig när vi var ute, ett ganska bra tag, så jag satt själv.....eftersom det var första gången jag var på fest sen jag blev sjuk så var jag inte van och kände mig ganska osäker....