Jag håller helt med Niklas om att det är bättre att frige en skyldig än att spärra in en oskyldig.
Problemet är att det inte handlar om skuld.
I psykiatrimålen finns det ingen åtalad, det finns varken skyldiga eller oskyldiga. Vad det finns är människor som enligt den ena sidan behöver vård och enligt den andra sidan inte behöver vård (och inte är det alltid så lätt att det patienten vill avsluta lpt:n - jag har varit med om patienter som överklagat läkarens beslut att avsluta lpt).
Vi går inte alltid på läkarnas rekommendationer - men oftast.
Det är väldigt svårt för oss nämndemän att ta ställning i dessa mål, jag tror dessutom att jag är tämligen ensam i min länsrätt om att ha personlig erfarenhet av psykiatrin, men vi måste. Det känns mer betryggande med rättslig granskning än att lpt enbart skall baseras på läkarnas godtycke.
Men om det finns dokumenterat att patienten under lång tid inte haft några tecken på psykisk sjukdom, borde väl även den minst kunnige ledamot av en Länsrätt kunna följa lagen? Tyvärr är länsrätten lika godtycklig som en läkare med den skillnad att Länsrätten låtsas värna om rättssäkerheten.
