Anna-Maria Olsson från RSMH Skåne har en önskan inför jul: En ny kultursyn.

Förr kunde författare som Selma Lagerlöf och Stig Dagerman få i uppdrag att skriva texter för att påverka samhället, men idag betraktas kultur mer som nöje än som en integrerad och nödvändig del av samhället.

Läs mer i RSMH-Bloggen.

Kommentar  
Som tonåring gick jag en hel höst och fruktade atombomben. Då borde jag ha känt till filmen från 1964 -Dr. Strangelove eller: Hur jag slutade ängslas och lärde mig älska bomben. Den gick säkert inte på vår lilla biograf.
Främjar Dragqueens barns psykiska hälsa? En ny diagnos är könsdysfori.
Jag vill betona att det var inte korkat eller dåligt för att alla var lågutbildade. Det var nog det bästa samhälle jag levt i. Ju fler personer desto större problem och sämre blir det.
När jag gick i folkskolan runt 1960 läste fröken hela Nils Holgerssons underbara resa högt för oss. I första klass i realskolan höll jag föredrag om Selma Lagerlöf. Det var en skräckupplevelse som vi fick göra en gång per år. Min mamma hjälpte mig med föredraget.
I början på 60-talet bodde jag i ett järnvägssamhälle på 100 personer alla med folkskola utom min pappa som var gymnasieingeniör per korrespondens och jag som gick realskola. Då var författares synpunkter viktiga liksom chefredaktören för DN. Idag har alla gymnasium och 30 % universitetsexamen och det är krav på specialistutbildning för allt. Författare och kulturpersonligheter är mer underhållning än fakta. Det är utvecklingen som gör detta.
Men idag har vi ju Dragqueens som läser sagor för barn på bibliotek. Det är säkert gratis.