En studie på 5000 tvillingpar med schizofreni, som var 16 år i England fann att psykotiska symptom, som paranoia, hallucinationer och grandiositet var mer kopplad till miljöfaktorer än vad man trott tidigare.

Ärftligheten för paranoia var 50 %, grandiositet 44 %, men röster bara 15 % för män och 32 % hos kvinnor.

Siffrorna betyder dock t.ex att 50 % av skillnaderna i paranoia hos dessa 10000 individer kan ha genetiska orsaker och inte att det är 50 % hos alla.

Studien visar dock att miljön är ofta är viktigare för psykotiska symptom än generna.

Eftersom schizofreni anses vara en genetisk sjukdom och dessa symptom verkar dominerande icke-genetiska kan i frågasättas om dessa symptom verkligen skall kopplas ihop med schizofreni.

Gemensamma nämnaren för studier på schizofreni är socialdysfunktion och kanske har ärftlighetsstudier, snarare fångat upp detta än de psykotiska symptomen.

Läs mer hos The Guardian.

Kommentar  
Om man ser på statistiken så har man schizofreni, så är man inlagd 2 % av tiden för psykos, sedan 30 % har knappt några psykossymptom om de medicinerar. 25 % har bara en psykos i livet. Så verkligheten säger att psykoser inte är så viktiga vid schizofreni utan det är kognitiva och negativa symptom som är handikappande och typiska för schizofreni.

Själv tycker jag diagnossystemen är fel och klassningen borde vara så här:

Schizofreni utan psykos
Schizofreni med en psykos
Schizofreni med mer än en psykos

Den här indelningen är bra, eftersom dagens behandling är nästan enbart inriktas på psykoser.
http://www.lakartidningen.se/Opinion/Debatt/2014/09/Kognitiv-medicin-far-stod-i-DSM-5/
Kan kanske stämma detta, eftersom psykosociala behandlingar, som man kan säga lär en att hantera miljö, som kan förvärra besvären minskar psykossymptom och även psykoser. Det återstår dock negativa och kognitiva symptom, som kanske är dominerande ärftliga och den riktiga nöten i schizofrenibehandlingen.