Att sjukförklara normala krisreaktioner är en av orsakerna till de höga sjukskrivningstalen i psykiatriska diagnoser.

Det skriver Carina Hellström, överläkare och specialist i psykiatri.

Läs mer hos Svenska Dagbladet. Tack vnv för tipset!

Kommentarer   
Geta
#10 Geta 2015-05-08 19:30
Det är ju därför som personalen observerar patienterna. Förstår inte varför det ska vara fel.
Admin1
#9 Admin1 2015-05-08 19:13
Psykiska symptom är ideala att simulera, eftersom det är svårt att kontrollera dem för läkaren. Det har ju t.o.m hänt att rättspsyk blivit lurad. Även psykiatrer har blivit lurade. På en vårdcentral mäste det vara lätt tror jag, men svårare inom psykiatrin.
Geta
#8 Geta 2015-05-08 14:30
De flesta måste hitta på något sätt att försörja sig. Då är det lätt hänt att överdriva sin ohälsa.
Ready
#7 Ready 2015-05-07 22:04
Om färre fick sjukskrivning så skulle högre ersättning kunna betalas ut till de som verkligen är sjuka.
Admin1
#6 Admin1 2015-05-07 13:16
Det finns grupper idag som har det svårt på arbetsmarknaden t.ex unga med kort utbildning. Det finns folk som kan ha motiv att simulera psykiska sjukdomar för att få ersättning och slippa bråka med de sociala om försörjningsstöd.
Geta
#5 Geta 2015-05-07 12:58
Det har blivit lättare att simulera symtom nu, när så mycket om psykisk ohälsa skrivs på nätet.
Admin1
#4 Admin1 2015-05-07 12:53
Det diskuteras ganska ofta att diagnoserna inte passar in på vissa patienter. Det kan ju faktiskt vara så att en del simulerar och hittar på symptom och därför inte passar in. Sedan efter några år har de glömt vad de hittade på initialt och så ändras symptomen. En svensk psykiater anser att 5 % av de med psykossjukdom är simulanter.
Admin1
#3 Admin1 2015-05-06 18:48
Det borde gå att få sådan statistik automatiskt från journalsystemen. Sedan en diskussion i psykiaterkåren om och hur länge sjukskrivning skall ske. Sjukskrivning är dyrt och kan nedsätta arbetsförmågan, så bra att se över detta.

Sedan att sjukskrivning för psykiska besvär ökar beror nog mest på felaktig sjukskrivning för de flesta fall har säkert inte psykisk sjukdom. Men vi kan vara på väg mot en amerikansk utveckling som utmärks av att psykiatrin mest inte arbetar med psykisk sjukdom utan livsproblem. Som tur är psykiatrin i Sverige offentlig, så det går att sätta upp barriärer mot denna utveckling och hänvisa till privat vård, sjukhuspräst, kyrkan eller att betala fullpris när pojkvännen gjort slut eller liknande.
Admin1
#2 Admin1 2015-05-06 18:43
Alla inte passar inte i dagens diagnoskriterier och då ges ingen diagnos utan symptombild för annars blir diagnosen fel.

Symptomkartläggning och behandling av symptomen skulle vara en fördel vid schizofreni, eftersom där förekommer så mycket symptom, som inte idag får någon behandling. Det här med symptombehandling har delvis kommit i DSM 5 där man för schizofreni skall bedöma 8 symptomkomplex t.ex ångest, depression. Det som saknas är arbetsförmåga, som är viktigt för sjukskrivning. Kanske skulle alla psykiska sjukdomar bedömas efter symptomkomplex eller dimensioner inklusive arbetsförmåga. Särskilt autism kan vara värt att kartlägga dimensioner.

Det psykiatrin nu bör fokusera på är olika psykiska sjukdomars effekt på arbetsförmågan och behovet av sjukskrivning. En första insats är att undersöka hur sjukskrivningar varierar mellan olika diagnoser. Det borde kunna gå att ange sjukskrivning i % av totalarbetstid.
Admin1
#1 Admin1 2015-05-06 18:42
Krisen är egentligen att hjärnan är så komplex och outforskad. Man får acceptera detta och försöka göra det bästa av situationen med de hjälpmedel som nu finns tillbuds. Jag skulle nog kalla psykiatrin för vetenskap (Läs gärna Clinical handbook of schizophrenia = inga dumskallar skriver där och lite imponerad), men jag är medveten om att många läkare helst vill ha muntlig info och kunna fråga.

Diagnoserna är inte exakta, men intressant utveckling pågår, som tyder på att de flesta psykiska sjukdomar är besläktade med varandra t.ex ångest kan vara ett förstadium till psykos. Så diagnoserna liknar varandra fast de är formellt olika. Tror jag var först med att upptäcka det bara genom att tänka på hur symptomen artade sig. Om diagnoserna kanske är nästan samma sak fast de är olika återstår att kartlägga symptomen och behandla dem med de behandlingar vi har idag. Diagnoserna spelar inte så stor roll då, men man får den hjälp mot de symptom, som besvärar en.

Du har inte rätt att posta kommentarer