Diagnosen schizofreni är på tillbakagång.

Psykiatriska klassificeringssystem verkar skifta från kategorier till spektrum dvs glidande och varierande symptom inom diagnosen.   

Diagnosen schizofreni har blivit en fråga om perspektiv.

Läs mer hos Psychology Today.

Kommentar  
Det bör nog forskas mer på funktionsförmåga på andra diagnoser än psykoser. Inom de flesta psykiatriska diagnoser kan det nog finnas en undergrupp med funktionsförluster, som resulterar i långa sjukskrivningar och sjukersättning.
90 % jobbar ej mer än halvtid, sedan 20-30 % har gruppboende och 20 % boendestöd. 60 % är nog handikappade kan man säga. Det är psykoserna som handikappar och det gäller att minimera dem.
Om man har hög funktionsförmåga inom schizofren ses man som en avart. Det normala ska vara att ha låg funktionsförmåga.
1891 kom diagnosen praecox dementia, som gjordes känd av Kraepelin. Kraepelin ansåg först att det blev bara mer och mer av demens med åren. 1907 kom Bleuler med namnet schizofreni med mer optimistisk framtid och sedan 1911 kallade han det schizofrenierna. Felet är att man använde schizofreni som diagnos och inte schizofrenierna som Bleuler föreslog. Schizofreni är en heterogen grupp och har nog alltid betraktats som det. Förr uppdelning i subgrupper medan idag efter olika symptom eller dimensioner. En brist i diagnossystemen är att funktionsförmågan sällan berörs. Visserligen ingår nedsatt arbetsförmåga som diagnoskrav för schizofreni i DSM5, men för andra diagnoser nämns ej funktionsförmåga trots att det är viktigt för sjukskrivning.