När vuxna med npf-diagnoser – till exempel adhd eller autism – inte får stöd för att komma in på arbetsmarknaden går mycket arbetskraft förlorad i vårt samhälle.
Det är skandal, skriver Lindha Holmqvist i RSMH-bloggen.
Vilket stöd behövs för att anställa någon med npf?
- Kategori: Arbete och studier
Kommentar
- #6
- Geta
Det gäller att vara ett universalgeni för att klara livhanken.
- #5
- Admin1
Wittgenstein var förutom professor i filosofi också krigsveteran och löjtnant. Han menar nog att nackdelen med akademisk utbildning är en specialisering, som gör en beroende av samhället och andra för sin försörjning, vilket leder till förlust av autonomi. Medan praktiska saker är viktigare att lära för ens egen överlevnad. Få förstår sådana saker, men när Sovjetunionen kollapsade kunde inte löner betalas ut och då kunde professorer tvingas försörja sig som gatuförsäljare. En professor kunde inte försörja sig på sina kunskaper. om inte samhället betalade lönen. Jag har jobbat i uland, där samhället saknade skyddsnät och bara kunde betala ut löner 7-8 månader per år. Alla fick klara sig själv och släkten var skyddsnätet. Det systemet fungerade också, men de flesta såg ut att lida av anorexia, men det var ett glatt gäng.
- #4
- Admin1
Troligen har de svårt att klara en utbildning på universitet, men var glad att de slipper det, Idag är möjligen bara läkarutbildningen lönsam, men man skall komma ihåg att läkaryrket är en gigantisk tidstjuv. 1900-talets största tänkare Ludwig Wittgenstein tyckte universitetsutbildning var onödig. Man skulle göra praktiska saker, som en professorkollegas fru som jobbade med att burka marmelad i en fabrik. Hon var den enda han kände som gjorde något vettigt av sitt liv. Troligen hade han sagt samma sak om hon städade.
- #3
- Geta
Föräldrarna kan ha för stora ambitioner för sina funktionsvarierade barn. De accepterar kanske inte att man blir lokalvårdare det första man gör.
- #2
- Admin1
Det är inte så lätt att jobba med diagnos. Vissa med autism har också svårt klara vardagen. För schizofreni tror jag att 30-40 % kanske klarar av ett jobb, men det gäller att välja rätt jobb. Man skall inte jobba med människor för de är jobbiga. Men de flesta vill gärna välja sådana jobb, men det är fel. Självständiga jobb är bäst. Mitt eget drömjobb är trappstädare.
- #1
- Geta
Är det så roligt att jobba med diagnoser på arbetsplatser som är diskriminerande. Min erfarenhet är att det är väldigt tufft.
Du har inte rätt att posta kommentar utan enbart inloggade