Jenny Wetterling

RSMH har skummat regeringens särskilde utredare Per Johanssons betänkande En utvärdering av förändringar i sjukförsäkringens regelverk under 2021 och 2022 (SOU 2024:26) från 2 april 2024 och kan bara förundras över de felslut som däri presenteras.

Självklart vill också RSMH se att människor kommer åter i arbete.

Men, att i förtid tvinga människor ut i arbete utan att de har fått en rättvis möjlighet till rehabilitering är inte rätt väg att gå.

Vi behöver hålla fast vid tron på människors förmåga och kapacitet att i sin takt och med rätt insatser återhämta sig och rehabiliteras och erbjuda dem rimliga förutsättningar att åter komma i ett arbete där de kan trivas och växa.

Läs mer hos RSMH.

Kommentar  
Hade arbetsgivaren varit smart, vilket inte var fallet, borde de erbjudit mig ett generöst avgångsvederlag. Jag hade slutat då antagligen och sökt mig någonannanstans. Dock inte på företaget de ville att jag skulle jobba för att jag avskydde orten. För att kunna göra ett bra jobb måste man trivas. Det skall inte vara som att sitta i ett koncentrationsläger där man bara tänker på att överleva till nästa dag. Man förlorar sin kreativitet och intellektuella spänst.
Jag vågade inte knysta om sjukskrivning, sjukersättning eller pension. Mina anhöriga kunde inte acceptera att jag var psykiskt sjuk. Som tur var kastade arbetsgivaren ut mig till slut. Det var på grund av finanskrisen i början av 1990-talet. Försäkringskassan gick med på sjukersättning 100 procent först.
Jag borde fått bestämma helt själv. När jag insjuknade ville jag själv direkt gå i pension, men jag fick inte. Jag visste ju att arbetsgivaren var urkass och idiotisk, men på pappret såg det lovande ut och också som de falskeligen utger sig i sin TV-reklam: Vi bryr oss om din hälsa. Det blir fingret mot TV-rutan varje gång.
Problemet är att man inte platsar någonstans om man ska rehabiliteras med psykisk ohälsa.
De två sista postningarna jag skrev rubricerades av min arbetsgivare som rehabilitering. Jag skulle kalla det för var det verkligen var överlagt mordförsök. Jag vägrade att underteckna det trots deras gnällande och t.om. hembesök när jag var sjukskriven pga detta. De blev utkastade.
Vad innebär rehabiliteringen vid psykisk ohälsa? Hur kan man växa och komma tillbaka som en bättre människa. Jag tvivlar på det.
Men värsta var att företaget ville att jag skulle jobba åt ett annat mindre företag, som jag hade tackat nej till att jobba hos. Men det fanns ett problem sådana jobb ligger lönemässigt på 50 000 - 60 000 kr/månad. Det var därför de ville tvinga mig ner till halvtid så jag skulle tvingas jobba där halvtid där till låg lön. För att jag skulle förstå att jag inte kunde få ett annat jobb sa de att jag inte kunde något, vilket var helt bisarrt med tanke mina betyg och utbildning. Det var väl snarare så att det beskrev företagets personal i stort snarare än mig. Både utbildningsnivå och kunskaper var förvånansvärt låg (bara max 1 års universitetsutbildning per anställd). Ganska dålig moral att sprida falsk information om en lojal anställd för att ge denne låg lön och dåliga anställningsförhållanden. Tvinga en högutbildad, hyperintelligent person att jobba för låg lön på ett dåligt jobb på en ort där nästan ingen vill jobba. Sedan det andra företaget stod i beroendeställning till min arbetsgivare och olämpligt för mig därför.
När jag valde yrke tjänade man 10 gånger mer än idag, men det var ingenting man pratade om då och ingen valde yrke pga det. Men i samband att jag gick i pension så var nog lönen bara en tiondel av den var när jag valde yrke. Hade jag vetat att lönen var så låg hade jag slutat tidigare pga låg lön. Lite sur både på facket och arbetsgivaren om bristfällig löneinformation. Min tokiga arbetsgivare försökte tvinga mig gå ner i halvtid med hot om avsked, men 17000 kr/månaden var ju otillräckligt att leva på (de kunde sänkt sin egen lön till 17000 kr för de var inkompetenta allihop). Avskedshotet välkomnade jag, men tyvärr sa jag inte sanningen om hur dåligt företaget var. Det var ju Sveriges största skitföretag. Borde poängterat det för göra dem stolt över något. Jag borde sökt jobb på Samhall som trappstädare och tjänat bättre. Det är bättre och jobba med folk som vet att de inte har alla hästar hemma än med korkskallar med hybris.
Det kan vara föräldrarna som vill satsa högt för sina barn. Politikerna anser att vi inte har ett jämlikt samhälle om inte alla invånare får bli akademiker. Andra yrken värderas inte på samma sätt, fast i kristider syns det vilka arbeten som är viktigast.
Det viktiga är att välja jobb efter trivsel. I mitt yrke trivdes städerskorna bäst och de med akademisk utbildning dåligt. Om jag jobbade där borde det vara som städare. Men skapelseberättelsen i Bibeln förklarar detta att strävan efter kunskap gör att man sparkas ur paradiset. Det stämmer helt med mitt liv min strävan efter kunskap och även lyckats nå den högsta kunskapsnivån gjorde mitt liv till ett helvete. Alltså undvik akademisk utbildning. Det bara kostar dyrt och ger ingenting tillbaka utom lidande.