Psykologtester - lättnad och besvikelse

Gjorde idag de sista av min serie tester hos psykolog. Lite blandat IQ-, minnes -, koncentrations- och bläckplumpstester.

En lättnad var att jag är normalbegåvad, på så vis att jag är jätteduktig på en del saker och dålig eller jättedålig på andra. Slår man ut det blir det alltså ungefär normalbegåvning.

Besvikelsen var att det enda jag fick veta om mitt sjukdomstillstånd är sådant jag redan vet, och som vi tjatat om i hundra år nu - deprimerad och gränspsykotisk. Jag ville veta varför jag har en sådan social inkompetens och det tycker jag att jag inte fick svar på. En ren bipolär ska ju ha perioder av extrem social förmåga och det har inte jag.

Jag nämnde schizoaffektiv och då sa psykologen "mmm". Undrar hur det ska tolkas. Men jag känner inte helt igen i min bipolärdiagnos, så frustrationen är total. Det känns som att de säger till en cancersjuk att "vi tror det är lungcancer, men bry dig inte om vilken sorts cancer du har för allt botas ändå med cellgifter".

Men det är väl bara att vänta och se. Kanske ger det något i slutänden iallafall.

Nån mer som gjort liknande tester? Vad blev det av det hela?

Jag har gjort massvis med tester, alla med dåligt resultat. Man får t ex se en bildserie och ska sen avgöra vilken bild som bäst passar in sist i ordningen. Sådant som finns på IQ test. Jag fick NOLL rätt, alltså är jag klent begåvad. Sedan var där ett test där man skulle lägga ett pussel, samma där; Var långsam o hade mycket fel.

Jag fick då ett papper där det stod att jag skulle ges skriftlig info, inte bara oral + en massa annat som jag glömt nu. har verkligen ett kasst minne. :rolleyes:

Har varit schizofren i över 40 år men har aldrig gjort
något psykologtest.

Du måste väl ha social förmåga, Libellule? Hur skull du
annars kunna ha tre barn?

Jag har också gjort psykologtester med bara den muntliga domen: intelligent. Andra saker man undrar över, typ varför man är så ensam, verkar inga tester finnas för. Eller så håller psykologen tyst om det.

Geta skrev

Du måste väl ha social förmåga, Libellule? Hur skull du
annars kunna ha tre barn?

Att göra barn är inte så svårt.... Det svåra är att kunna uppfostra dem på rätt sätt utan att ens dåliga mående påverkar dem alltför mycket.

Närå... Men jag tänker mest på relationer till vuxenvärlden. Där har jag noll kompetens. Är väldigt isolerad och lever numer som singel och utan vänner.

Men även barnen påverkas. Till exempel har jag svårt med fysisk kontakt med dem. De måste be om kramar, och då lyckas jag ge dem en halvhjärtad omfamning. Jag lider mycket av detta.

Gjorde några psykolog test bla synonym test och psykologen häpnade över resultaten. Jag hade tid till läkare samma dag och jag berättade lite stolt om resultatet, men hans svar tog ned mig! Han sade, det var nog bättre innan du insjuknade...