Stänga av känslor

Hittills har det känns som att det är för tidigt att gå i terapi. Det har känts som om jag skall röra upp en massa känslor och därför inte riktigt orkat ännu. Det är nog lite för tidigt ännu, men längre fram vill jag försöka. Admin, jag vill helst inte medicinera bort dom här känslorna. Mår mycket bättre idag när jag fick gråta lite igår. Skall inte försöka fly som jag gjort tidigare.

mvh Fredrik

Jag tycker att du gör rätt i att ta hand om dina känslor....Det är så jag gjort och gör och jag tror att det hjälpt mig mycket i mitt återhämtande.
Alla känslor är värdefulla och viktiga att tas om hand om. Jag mår också direkt dåligt om jag inte gråter när jag är ledsen och så. Det är inte alltid så lätt att göra det det vet jag. Men jag tror och tycker att du är på rätt väg! Angående terapeut så kan du om du väljer att ta någon förklara att du inte vill riva upp allt för mycket känslor och att du nu så här till en början kanske mest vill ha stöd. Det kanske går bra det med?
Lycka till nu!

Tack Linnea! Dina ord värmde mig väldigt mycket!

kram

Självklart ska du inte trycka undan känslor. Det är bäst att var i dom ett tag - jättebra om du börjar gråta... För dig skulle det nog vara skönt att få visa lite oxå, tex ta med någon ut i skogen och skrik av dig... kasta nån sten... eller när du börjar gråta, om du vågar sök upp någon som kan ge dig en kram och som du kan få gråta ut hos... som Jeff skrev, att man ventilerar känslor när man visar dom...
Jag går oxå omkring med jobbiga känslor... Jag ska nog försöka vara i dom mer, djup-andas i dom och försöka att inte tycka illa om känslorna...
Kramar på dig och lycka till

Tack för ett bra råd.

[i:31u1zpcd]"Ju mer jag trycker undan dom här känslorna ju värre blir det ju. Det är inte mycket jag kan göra åt det. Tiden läker alla sår sägs det ju. Hoppas mina blir läkta också."[/i:31u1zpcd]

Att trycka undan känslor är det mest destruktiva som finns. Att närma sig dem är än mer smärta.
Sorgen är den djupaste känsla vi människor kan känna. Ilska är bara ett led på vägen mot sorg.

För jag är förbannad. På det mesta, i alla möjliga omöjliga sammanhang. Jag skriver små hatbrev till de som gjort mig illa (fast det lämnar aldrig min dator) och det har hjälpt mig oerhört.

Att stänga in känslor leder bara till ångest, ångest, ångest. Och ett ovärdigt liv. Du blir så handikappad att du till slut inte vågar dig in på ICA längre. Då har det liksom gått för långt. Och/eller det har utvecklats till en psykos.

I dagens samhälle räknas bara de lyckade, enl definition; de med 8 timmars arbetsdag och 2 timmars barn-förälderförhållande. De som hamnar utanför är de som av en predestonibel anledning inte har lyckats nå upp till denna avundsvärda (?) position
Att ha känslor är idag lika med "sjuk". Så fort känslor kommer upp på tapeten börjar rösterna... "Du är ingenting värd".
För att välfärdståget ska fortsätta rulla ska allting gå; snabbt, okomplicerat och utan ansvar. (För att min son har ADHD är väl bara pga att han har en taskig hjärnkommunikation med resten).
Den medicinsk-biologiska förklaringsmodell som nu råder är en återspegling av den människosyn som är förhärskande. Känslor och sånt skit lämnar vi på skrothögen. Nu gäller det Sanningen. Huruvida din hjärna funkar "normalt" eller ej.
För idag är vi reducerade till synapser och transmittosubstanser. Känslor?? Muuuaaahaaha! Är du inte riktigt klok?

Så Fredrik, att dina känslor gör sig påminda är för att du har för dålig återhämptningsförmåga hos synapserna. Hur kunde du tro nånting annat?