Så här fungerar samhället

Det är klart att på 10 år kostar vi minst 1 miljon, fast det låter mycket.

Jag kan bara replikera med orden som BB (Ordförande i IFS Göteborg) Sade till mig och mitt ex; ni är billiga för samhället!

Nej, i kontanter har jag inte haft någon miljonförmögenhet, men väl och jag är ödmjuk inför det att det är samhället som bekostar mitt liv. Jag klagar egentligen inte på pengarna jag får i handen varje månad, bara det att i förhållande till befolkningen i övrigt har det blivit mycket mindre ökningar av ersättningen från samhällets sida!

Dock är jag nöjd med i stort sett hela mitt liv, då jag får uppehälle gratis, trots att jag numer inte har ett arbete att gå till.

För att upprepa vad jag redan har skrivit på forumet, orkar inte leta efter inlägg här då jag skrivit mer än 30.000 tusen, så vill jag säga att första utbetalningen, när jag var sjukskriven från mitt jobb pga sjukdomen hämtade jag inte ut sjukersättningen jag fick ifrån försäkringskassan och när mina pengar var slut, vände jag mig till morsan och sade; Mor jag har inga pengar. Ja, men har du inte fått något från försäkringskassan? Jo, den ligger i plånboken, men det är ju inte mina pengar! Jag har ju inte jobbat ihop dem själv! Varpå min mor blev arg och sade; Det är visst dina pengar! Gå nu och hämta ut dem!

Jag lommade iväg och hämtade ut pengarna och på den vägen är det...

Det vore skillnad om vi behövde personlig assistent.

:tummenupp

Men det gör ont att aldrig räcka till och samtidigt vara medveten om det. En del tror att socialt obegåvad är det samma som dum i huvet eller omyndig. Det tycker jag är frustrerande när jag försöker socialisera därhemma.

PSR skrev: Ready, som jag varit inne på tidigare verkar du ha svårt att acceptera att för oss som har schizofreni är det praktiskt ogenomförbart att ha partner. Mycket vanligt att man fastnar i tankegångar om att om man bara får en tjej så kommer man leva lycklig i alla sina dagar. Säger sig självt att det är en total villfarelse.

Böcker som "Spelet" satte griller i huvudet på mig och jag blev besatt av att finna en strategi som skulle ge mig tjejer. Efter mycket om och men så kom jag fram till att den optimala strategin är att "vara sig själv". I och med den insikten så lättade det på trycket att finna en tjej. Jag tror inte att en tjej löser alla problem.

Medlemmarna i RSMH-föreningar har väl många andra diagnoser än schizofreni. När man inte har bra social förmåga hjälper inte ens RSMH.