Vara impulsiv, men samtidigt känna hög empati?

Just nu pågår "samtiden" i kunskapskanalen, där det visas en seminarium om lingvistik och språk, David Lagerkrantz var nyss intrevjuad av en moderator, och han talade om ungefär samma saker som jag gjorde igår. Men naturligtvist vet han ju hur man uttrycker sig dramatiskt och spännande kring sådana här frågor. Har inte läst ngn av hans böcker, men han verkar vara en intressant figur i sammanhanget? Men han skrev ju fjärde delen av Stieg Larssons grovmanuskript i millenieserien, han fick blandade recensioner.

Ni kan nog se den på ur:s player på nätet? Nu pågår det ngt om nyord på kk.

Han är drygt tre månader yngre än mig, och har redan kommit så långt i sin karriär som "människo-levare"?

cholowiz13 skrev: Jag tänker sällan innan jag handlar, vilket kan och har redan bidragit till jobbiga konsekvenser för mig... Sedan får man skuldkänslor efteråt om man har gått över gränsen och sårat någon eller allmänt bara gjort/sagt något impulsivt...
Någon som känner igen sig?
Nu låter det kanske som om jag har stormiga relationer, och därmed har borderline. Men det har jag icke!

Bara för någon dag sedan kom jag att tänka på att majoriteten av mina självmordsförsök har skett i ren impulsivitet. Det var väl bara en gång som ett av mina självmordsförsök var lite halvplanerat.

Har läst den här boken om Alan Turing:

Vi skulle ha behövt honom nu ännu mer än någonsin, att bryta de koder bestående av den budskap vi möts av vartenda dag via media? Många vet att vissa sammanhang speglas i stor grad av media? Spontaniteten i det vi beskriver får sin mothugg då etern inte vill erkänna sin manipulerande roll? Men för vem eller vilka skulle han utföra detta uppdrag åt? Folket är ju inte i stånd att agera samfälligt mot denna som jag vill kalla ett stort hot, som jag även tyvärr är beroende av, inte jag vill säga, men ngt inombords?

Jag tänker att jag är i alla fall lite empatisk.......impulsiv är sjukdomsyttringar