Vad skall man göra när självkänsla
fått sej en törn o man peppar sej negativt
o rationellt och leker med bl.a självdestruktiva
tankar. Typ om negativ lever jag kan andra ta skada osv typiskt sånt. Det är även en hårfin
gräns mellan klairvoyens och förhållande med framförhållning rent perceptionistiskt.
Och den nakna sanningen bakom det som föreligger. Det är väl det som är domen med mig jag hör mobbande röster så vill jag skita i allt för det smärtar så... Sen är det även bra med egentid men om man blir fullt upptagen med andra som vill lägga rabarber på läkare front det är som Tryskey menar o manar på koncentrera dej Du som sjuk i disposition på dej själva o sina åthävor det tillhör småsinthet att i egen bord döma i annans sak utan att va prefekt en viss katatoni får åter byggstenar då
I generell mening på institution.. Detta att klamra tag i gamla vissna dogmer och sätter orden applicerat på en så man otillåts mäle.
Ungefär som de pågår en konferens i huvudet men den epiteten är sval ljummen det är det man skall veta
