Cosmos skrev: När blev det allmänt språkbruk att tala om kroppar istället för individer? Det började med kampen för den fria aborten: Rätten till min kropp. Sedan har kropparna gjort ett segertåg i Sverige som lånat det mest extrema från USA. Nu talar vi om vita kroppar, icke-vita och svarta kroppar när de vanliga språket inte längre är gångbart.
Som vit kvinna är det svårt att välja. Är jag en förtryckt kvinna? Nej, inte som vit. Vita människor har ingen marknadsplats utan är man kränkt får man gå undan och slicka såren. Just i detta nu finns vithetsnormen som en våt filt över alla kroppar. Det är queer, icke-binära och som alla är kroppar och kan bli kränkta. Dock, det är cismäns värld vi lever i.
Alla offerkoftor sitter som berg på alla kroppar, så mycket är säkert
Man kan ikke være stolt av sin identitet i dag, om man ikke tilhører en minoritet. Om hetroseksuelle menn skulle proklamere stolthet over sin legning, da tenker jeg det ville blitt sterke reaksjoner.
Pimed skrev: Seriemördarnas mammor är inte normala. Dom har nästan alltid en uppväxt där föräldrarna gjort barnet sjuk.
De gamle forklaringene på schizofreni og autisme har nå migrert over til personlighetsforstyrrelse. Det er alltid den dominerende eller følelskalde mors feil. Det ser glatt bort i fra epigenetikk, og at miljøpåvirkningen starter ved unnfangelse. Psykoterapeutisk tankegods er en nødvendig betingelse for en narsissistisk kultur.
Författare till inlägg
