jag vet att det är en känslig fråga

Gud. Jag är Pingstare...

efter perioder både som rätt övertygad troende och rätt övertygad ateist, har jag kommit fram till följande väldigt vaga och kanske frustrerande definition:
jag är en troende ateist och en tvivlande religiös.
Jag tycker bibeln är en jävligt cool bok och har läst den flera gånger. Många av sakerna som står där är rena bullshiten, men är spännande att läsa utifrån att folk skrivit det där för flera tusen år sedan. Det är tufft att läsa om hur samhället kunde se ut och vilka värderingar som fanns då, även om vi inte har dem idag.

Det enda jag tror jag kan säga definitivt är att jag inte är ateist. Jag lyckas helt enkelt inte, dessutom upplever jag många ateister som minst lika fundamentalistiska som vissa bokstavstroende. Konstigt hur de trots att de tror sig stå på varsin sida ändå går hand-i-hand.
Men därifrån till att förklara vilken tro jag tillhör eller vad jag tror på och vad den går ut på, det blir bara vagt. Jag har en tro som jag inte känner att jag behöver förklara, diskutera eller närmare specificera. Jag är nöjd med min tro på livet och det jag tycker att det innehåller, oavsett om andra skulle klassa det som religiöst, realistiskt eller galet.

Jag är nöjd om folk tror på något som gör dem trygga och glada och accepterande mot andra, oavsett om den tron är ateismen eller religionen. Den som försöker trycka på andra sin åsikt, antingen om att gud finns eller att gud inte finns, har jag lite svårt att förstå.

Abzu skrev: Jag har ingen benhård tro på speciellt mycket, mer än att det finns mer än vi människor vanligtvis upplever.
För mig innebär det ett aktivt sökande inom esoterism/ockultism.
Många skulle definitivt se mig som galen om jag försökte förklara vad jag läser om , mina teorier och vad jag gör.
Men, jag ÄR medicinerad, har sjukdomsinsikt och min läkare och kontaktperson anser inte att jag uppvisar psykotiska symtom i nuläget (det står i journalen). Dock finns denna "tro" hos mig nu och har funnits i många år.

Jag har ocså en viss tro/sökande inom de ockulta dock ej speciellt aktivt, mera avvaktande och öppen för kontakt. Har paranormala upplevelser i form av telepati/tankeöverföring och kan känna förnimmelsen av av människor/väsen innan de uppenbarat sig.
Jag är inte medicinerad har ett fritt sinne och sjukdomsinsikt vet jag nog inte riktigt vad det är.
I övrigt har jag tappat tron/drömmar på det mesta, livet känns inte så meningsfullt just nu.
Ser inga änglar längre bara spindlar och skuggfigurer, vad nu det kan innebära. Gud kan jag kanske tro på, men bara pga. djävulen/onda krafter.
Dessa finns alltjämt kring oss, visar sig alltför ofta inta då bara som händelser utan även som uppenbarelser. Dessa är inte trevliga, kryper sig inpå.
En bön har någongång gjort underverk, inte alltid.
Är numer inte lika rädd längre, känns som att det spelar ingen roll.
Det blir ändå som det blir, styrd av yttre krafter utan egen vilja.
Så vad tror jag då på? Ödet kanske, detta är ju ändå styrt av högre makter inte något som är en utstakad stig utan händelsestyrt utifrån.
Ändra aldrig på ett infall, kan bara bli fel. Första tanken är oftast rätt.

jag är kristen och tror på Gud.

skord skrev: men va tror ni alla på?

Jag tror på den kristna Guden och på Jesus.
Jag tror att alla vägar leder till Gud/Jesus, förr eller senare i livet oavsett vilken väg man väljer.

Jag lever och andas Jesus/Gud/HeligAnde^^
Jesus är vägen sanningen och livet slå upp nya testamentet och läs och begrunda och se vad ni kommer fram till, lär er sen att bedja till Herren och ni får svar!

Guds frid..