Jag tror att problemet med religion är att man vill fokusera oförklarliga ting med en centralgestalt. Att tro tror många kan lösa problem och när deras önskan slår in, oftast åtminstone delvis så förklarar man det med att en högre makt har hörsammat deras böner.
Det där med fattigdom trodde jag vi hade förklarat för länge sedan, med att det är girighet som stör det stora målet att utrota fattigdom och krig. Med dem förutsättningar som finns idag, så är detta inte möjligt. Makten handlar ofta i fel händer, och de som försöker göra ngt åt situationen kan bara hjälpa till temporärt.
Vi behöver alltså en annan sorts samhällsklimat, det trodde jag Köpenhamnskonferensen kunde ha rått bot på, men istället avlöste polisiär våld och staternas särintressen varandra.
Jag tror vi får börja arbeta på ett annorlunda sätt, för att få med staterna i naturvårdande sällskap och även ekonomiskt få människor med makt att tänka, att den enda möjlighet som jag ser det, är att unionerna kan fördela pengarna rättvist till projekt som kan hjälpa enskilda människor.
Som det är idag, så ser staterna om sina egna intressen. Bönderna är ett problem, och det borde inte vara det. Man tycker de borde vara självgående, men är inte det beroende på att investeringar måste göras för att hålla igång produktionen med vinst.
Vars är världen på väg?
