Jesus-sjukan

Jag vill inflika någonting, för att vidga diskussionen lite. Jag har upplevt mig som utvald av det som varit mina gudar, de som jag försöker förstå är produkten av vanföreställningar. MEN, jag tror att det är många som känner sig utvalda, inte att de är Jesus men att de har något högre syfte som profet eller en Jesus-roll om ni förstår vad jag menar.

Det är många här som är troende och religiösa, mest kristna verkar det som. Jag tror att situationen ser ut likadant även i andra kulturer, att någon anser sig vara herde över flocken som leds av en högre makt. Det behöver inte nödvändigtvis vara Jesus man misstar sig för att vara. Alla religioner är mer eller mindre en form av hierarki. I andra länder jorden över så finns det nog människor som tror sig vara heliga, men eftersom ni är uppväxta och lärda i kristendomen så är det inte så konstigt att det är Jesus ni i ett sjukdomstillstånd kan tro er vara.

Jag börjar inse att jag haft vad som kan likna religiösa psykoser och att jag inte ät utvald och tänkt att plågas för att andra ska få leva och må gott. Men det är svårt att få det ur huvudet, när det en upplever är så fruktansvärt verkligt. För mig var det under 10 år en sanning att jag var utvald och mitt namn var då Janus.

Berätta inte för andra hur de ska uppföra sig genom att hänvisa till din sanning, för vi delar inte alla samma sanning, utan se till er själva först. Jag tycker det är tråkigt att ni upplever en sådan skräck för synd, jag vet att min mamma växte upp med mycket prat om satan och skrämselpropaganda i religionen, men när jag växte upp under 90-talet och var kristen så såg jag mest Gud som en tröst och någon att prata enskilt med. Jag var aldrig rädd för djävulen egentligen, för det pratades mer om hyllningar till Gud och syndaförlåtelse än vad som skulle hända om en syndat. Det tycker jag är en rättvisare bild av vad religion egentligen ska göra för människan, oavsett vad en bekänner sig till för religion. Religion kan också skada, kontrollera och göra ont för den som framför allt inte har valt vilken kultur en ska växa upp i.

Jag sjöng i barnkör på EFS, jag sjöng gospel och lovsång. Det är positiva saker som jag tycker man ska fokusera mer på, att hylla det man tror på. Inte ta på sig en martyrroll och tro att man kan omvända och mästra andra efter sin egen tro.

Klokt sagt!

Kroppsövningar är bra, men att öva sig i att lyda Gud är mycket viktigare och stärker dig i allt vad du gör. Öva dig därför själv andligen, för andlig styrka är en tillgång för både detta livet och i det liv som kommer.

P@llekula skrev: Jag hör hans röst från himmelen. :jump :groovy

Vad säger rösten du hör Palle?

P@llekula skrev: Jag berättar för exakt ALLA om "min sanning" om tillfälle ges, vilket är Jesus Kristus, levandes i himmelen. Han var död i tre dagar och återuppstod. :hjärta :grandpa

inte ens hot om dödligt våld kommer stoppa mig.

Han är den enda och sanna Guden. Har du fler så är det helt enkelt demoner du tror på. Det är HAN som hade självmordsuppdraget på jorden. Du behöver inte lida. Han har varit på korset för sina barns skull. :hjärta

Lukas 9 (SV1917)

26 Den som blyges för mig och för mina ord, för honom skall Människosonen blygas, när han kom mer i sin och min Faders och de heliga änglarnas härlighet.

+ Mark 8:38


Jag hör hans röst från himmelen. :jump :groovy

Jag hör vad du säger, men tänk om jag är fullständigt övertygad på det sätt du är, men i en annan tro? Jag ser det inte som fel att missionera sin tro men det finns gränser för var respekten för den andras trosuppfattning försvinner. Det är fint att du har hittat Gud, men om jag kontrar med att jag är övertygad och vet vad jag tror så att säga, så måste du acceptera det. Dock gillar jag att diskutera, men det är svårt att diskutera när du säger att "såhär är det, skrivet i sten" istället för att i all ödmjukhet kanske förstå att vi inte kan förstå allting utan bara tro och hoppas och veta vad vi tror.

Bibelcitat är kraftfulla att använda för dig och många andra, men för mig är bibelcitat bibelcitat och inte din guds ord. Därför känns de ganska fattiga och det är inte där jag tror att svaren finns för någon egentligen eftersom jag anser att det inte med ord går att förklara högre makter, att ingen gud någonsin har ett språk som stämmer överens med hur kraftig den är. Språk som vi talar är helt enkelt för mänskliga.

Kroppsövningar är bra, men att öva sig i att lyda Gud är mycket viktigare och stärker dig i allt vad du gör. Öva dig därför själv andligen, för andlig styrka är en tillgång för både detta livet och i det liv som kommer.