Gud

Admin, apropå din fråga om vår tro innan psykoserna:

Jag hade en barnatro som följde med mig hemifrån. Men efter mina psykoser så upplevde jag ett uppvaknande och kände en stark samhörighet med övernaturliga händelser, drömmar, fantasier - och änglar.

Jag känner att psykoserna gav mig något som jag aldrig kan komma ifrån (inte ens nu i minnena), en känsla av "andlighet" som jag bar med mig under sjukdomsperioden. Jag var väldigt influerad av musik och konst och kände en samhörighet med en högre makt hela tiden. Det var en närhet till min Gud som jag tackar för att jag fått uppleva.

Idag äter jag medicin och lever ett stabilt liv, men har mycket kontakter med andra troende. Det känns naturligt idag och är ingen stor fråga egentligen i vardagen. Jag är trygg och saknar inte de akuta och himlastormande känslorna från sjukdomsperioden längre.

Jag trodde på Gud även innan jag insjuknade... jag hade en varm Guds tro då... och gick i kyrkan regelbundet... efter att jag blev sjuk fick jag många religiösa upplevelser som stärkte min tro på Gud, men som fick mig att bli mindre traditionellt kristen och mer ha en allmän Gudstro... jag tror helt enkelt inte att Gud är så snål att Han låter några hamna utanför himmelen... jag tror Han är barmhärtighet med oss alla, och ger oss liv efter detta...

Jag tror att livet på jorden är som en sekund ur vårt eviga liv... och att vi i evigheten är hela, friska, och godhjärtade... och att vi är här på jorden för att lära oss något som är viktigt i evighetsperspektivet.... och att var och en av oss har något att ge till andra här på jorden... det är därför som alla behövs... vi är alla lika viktiga...

Jag skulle kunna skriva en bok om min tro, men det får räcka så här...

Isa-Alise!
Jag önskar verkligen att du skulle skriva en bok om din tro, för då skulle jag läsa den med intresse! Du verkar ha mycket sunda tankar. Jag känner igen mig i mycket av det du skriver.

Kanske en psykos ger oss andra Gudsbilder än de vanliga så att vi inte blir så "traditionella" i vår syn på tro och vetande som vissa andra...

Jag tror att vi är mer öppna för det andliga under en psykos... kanske får man en bild av en annan dimension på verkligheten då... och tron blir inte lika snäv och fördömmande längre... utan mer öppen och kärleksfull...

Jag tror på detta det du säger Isa-Alise, det fick jag som en uppenbaraelse efter jag hadde skrivits ut från psyket.

Och jag har förnekat Gud innan jag blev sjuk till att helt plötsligt tro att Gud finns ändå.

Jag tror att vi är många som delar denna erfarenhet...