Gud

leva skrev: Gud vem är det?

Vem ber man till när man ber till Gud är det Jesus (Jesus var ju både människa och Gud) eller är det Jesus fader man ber till eller båda två dvs. dom är i ett?

JL1, bra fråga. Mitt svar är detsamma som jag skrev i mitt svar till leva:

Balder skrev: Jag anser själv att Gud är personlig. Du tillber Gud om du själv vill, och på det sätt du finner bäst. Du söker upp de människor som känner som du i trosfrågan och du delar en andlig gemenskap med dem som känns äkta.

Dvs. du kan be till den treeniga Guden eller till antingen Gud, den heliga Ande eller Jesus särskilt. Jag kan inte säga att det ena är rätt och det andra är fel, även om det första är mest vanligt.

Jag brukar be eller tala till den högste! Och begära dennes beskydd!

Bara gå in i din kammare och be till den Gud som är personlig för dig!

AA har ett bra koncept, där talas om den Gud du själv tror på och då spelar det inte någon som helst roll vilken religion man säger sig tillhöra!

Så, jag tror att du utan tvekan kan be som du känner för! Det är just i det ögonblicket helt utan betydelse vem du åkallar, den högste kanske inte ger dig ett rakt svar rätt upp och ned!

Men då börjar det hända saker i ditt liv! Om du är uppmärksam, så låt inte ögonblicket gå förlorat, för tillfället kanske inte kommer igen!

Men använder du en gnutta förstånd så får du se att; Aha, det var det bönesvaret jag fick!

Bara be med ditt inre hjärta, så går det vägen! <!-- s:wink: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_wink.gif" alt="" title="Wink" /><!-- s:wink: -->

Geta skrev: Är det inte så att troende schizofrena mår bättre än icke troende? I alla fall i USA.

Jag har kontrollerat i boken "Surviving schizophrenia" som är skriven av en amerikansk psykiatrer, men det stod ingenting om det. Boken nämnde en undersökning där 30 % rapporterade om att de blivit ökat religiösa, efter det att de fått schizofreni.

Jag har en bok av Åke Ström ("Psykologi och religion") där han skriver så här om detta fenomen:

[i:2d8zd497]"De schizoida pendlar mellan ytterligheter på ett knyckigt sätt. Sambandet mellan orsak och verkan i deras känsloliv är så komplicerat, att de gör ett nyckfullt intryck. Deras omdöme blir ett antingen- eller. De är inbundna och har på religionens område en dragning åt mystik. De är fanatiskt sanningskära, stränga och etiska, men inställningen är så självklar, att de inte blir moralpredikanter."[/i:2d8zd497]

Jag känner igen mig i detta citat och även i följande:

[i:2d8zd497]Strunk talar om religionens olika internalsering i själen, som tar sig uttryck i att religionen mer eller mindre genomtränger själslivet.[/i:2d8zd497]

Det finns absolut inga färdiga sätt att be på!

Det här berättade en som senare blev pastor i en kristen församling! Det var så att hans pappa eller hans farfar, kommer inte ihåg vilket, råkade ut för stört blödning på grund av sjukdom. Pojken sprang då ned i pannrummet i källaren och bad i förtvivlan till Gud angående sin anförvant!

Det han inte tänkte på var att ventilationstrummorna gick till hela huset och därför hörde de i sjukrummet att han bad högt till Gud! I den stunden stoppade blödningen av sig självt!

Det kan ju faktiskt vara så att människor kan vara Änglar ( betyder sändebud i ursprungstolkningen om jag fattat rätt!) Dvs de kan utan att veta om det själva, kommit att tänka på dig och kommer med både bra råd och kanske till och med har det som du bad om!

I vart fall skulle en människa mycket väl kunna komma med lösningen på ditt problem som du bad till Gud om! <!-- s:wink: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_wink.gif" alt="" title="Wink" /><!-- s:wink: --> <!-- s:wink: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_wink.gif" alt="" title="Wink" /><!-- s:wink: --> <!-- s:wink: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_wink.gif" alt="" title="Wink" /><!-- s:wink: -->

Operator! Please! Give me Jesus on the line! :lol: