Anhörig vägrar ta sin medicin

Admin1 skrev: Hon kan sakna sjukdomsinsikt och det är ganska vanligt och svårt att göra något åt. Det du kan göra är att berätta att om hon vägrar medicin och vård kan hon bli sjukare. Det kan göra att hon förlorar vårdnaden om barnet och det finns ökad risk att hon hamnar på gruppboende till slut. Man vet att de som inte får effekt av antipsykotika får 3-10 gånger mer vård.

Kanske kan du föreslå att hon går till en psykolog för att bli bättre på att sköta sina barn. Sedan hoppas att det gör att hon hamnar hos psykiater. Om hon inte vill ha psykolog försök med kuratorsamtal.

Det finns också en bok på engelska:
www.adlibris.com/se/bok/i-am-not-sick-i-...atment-9780967718934

Tack, får kolla den boken.

intresserad skrev: Gör de? De har två gånger gjort hembesök för att avgöra om det fanns fog för tvångsintagning men de har bedömt att det inte fanns det. "för frisk" så att säga.

Det stavas pengar, det att inte lägga in henne, hon är en större kostnad på sjukhus än hemma.
Där har patienten möjlighet att begära second opinion dvs en annan läkare går igenom henne och bedömer därefter. Vet inte hur det ligger till med att en anhörig kontaktar en annan läkare som gör att hon får adekvat vård.

Vid kontaktande av vården pekar jag på vad ett självmord kostar samhället,

Tyvärr är den länken till en pdf fil inte längre fungerande, men här har du en länk som talar om kostnader för ett självmord, andra länken går till söksidan. Du tror kanske inte att det är dyrt för samhället ett självmord men det blir en hel del miljoner.
alfredskogberg.wordpress.com/2012/08/18/...-kostar-sjalvmorden/
www.google.se/search?source=hp&q=vad+kos...80.0...0.Bb9w080OYXo

Det låter grymt men i USA försöker anhöriga att få fängelse till den närstående. Varför, jo det är enda sättet för deras anhörige för att få vård för sin sjukdom.

Injektioner är vanligt och det är mindre risk för att hamna på sjukhus, man håller sig borta från inläggning genom injektioner, dessutom ser vårdpersonal patienten var 14de dag och genom den bedömning som ssk (Sjuksköterska) gör vid injektionstillfället om patienten mår bra eller inte, i förekommande fall får de ta in henne om hon synbarligen inte är OK!

Med injektioner har hon täta besök av vården som kan göra en okulärbesiktning av hur hon mår.

intresserad, har din anhörige någon samtalskontakt?

Självklart mår man inte bra med mediciner då det är biverkningar med mediciner och många däribland jag själv har kommit in till psykakuten med den svartvita kommunaltaxin, i klartext den svartvita polisbilen, poliser med fler färger behövdes inte innan FärgTV. Detta pga att jag tog inte min medicin, jag mådde ju bättre utan och man tänkte, jag är ju inte sjuk nu, jag kan sluta med medicinen.

Därav följer en akut psykos inom 3-6 mån och man hamnade då på intaget och mycket riktigt, nästa dag var man på avd och man fick direkt en spruta i häcken. Nu talar jag om en läkare, han hade dispens från dåvarande Socialstyrelsen att ge högdos behandling med DepåNeuroleptika, vilket innebar häst doser med medicin utav den typ som fanns då. Skall nämna några siffror för dig.

En medicin jag hade i 6,25ml decanoat(Långtidsverkande) på i underhållsdos, kunde jag få 250mg enantat (korttidsverkande) det på det gamla Siqualon (bland patienter emellan Sick and alone) samt att jag stod på Hibernal 100mg det var en gammal medicin, bland de första som kom och jag läste i journalen från den tiden, var tredje timme vid behov och jag fick den kombinationen 2ggr på en vecka, jag fick tvinga mig själv att sitta ned och äta, för att jag hade så ont av injektionerna när de sprutat ned mig.

Jag fick på egenhand letat mig ned till sjukhuskyrkan på det sjukhus jag var då och genom dem en psykolog, vi träffades en gång i veckan och vi pratade och jag överlämnade till henne texter jag skrivit. Hon sade, förlåt att jag inte frågade dig först, men jag visade en text du skrivit för en präst i Domkyrkoförsamlingen och han vill ha de delar du skrivit positivt om i textens andra halva, han vill ha med den texten i en temagudstjänst i Domkyrkan, jag sade, det går väl bra.

Jag var på gudstjänsten och den var för alla som gått vidare innan alla andra och han uppmanade oss att gå fram till altartrappan och tända ett värmeljus för var och en som gått i förtid. Altartrappan var fylld av värmeljus och jag kan inte räkna upp alla på mina händers 10 fingrar, oräkneligt
.