Spöken?

Har du sett spöken förut?
Ett tag sände man i TV så många program om spöken
och andar. Det är kanske så fortfarande i vissa kanaler.

RÄDD skrev: Tack så mycket för ditt svar!!
Nej jag är väldigt rädd av mig.Jag formulerade mig fel Menade om ni tror att sådana känslor & tankar som ångest,obehag över att någon dött där,rädsla att någon ska spöka där,försvinner när man bott där ett tag?!!

Är du väldigt rädd av dig så går nog inte det bort för att du bor ett tag i en lägenhet. Din rädda personlighet behöver vårdas lite för att du ska minska ångesten, obehaget, otryggheten, oron, fobin, rädslan ja kalla det vad du vill det är i grunden samma sak. Spöken är bara en sak man kan vara rädd för.

Våra förfäder överlevde om de var rädda och tog vara på sig själva på ett bra sätt; dessa gener har vi ärvt och också en beredskap för att obehagliga saker ska hända. Bäst är om man kan vara vän med sin rädsla och inte bli rädd för att man är rädd. Eller få ångest för att man har ångest, vilket är lika illa.

Hoppas du vänjer dig vid en viss vakenhet och att du slipper kontakt med övernaturliga väsen. Dessa klarar sig bra i sin verklighet och vi får nöja oss med att få en glimt av hur de har det från vår sida.

Geta skrev: Har du sett spöken förut?
Ett tag sände man i TV så många program om spöken
och andar. Det är kanske så fortfarande i vissa kanaler.

Jo jag har tyckt att jag har sett något & så har jag hallucinerat som sömnparalyser fast i vaket tillstånd har jag sett människor som egentligen inte varit där som har attackerat mig.

Inwatto skrev:

RÄDD skrev: Tack så mycket för ditt svar!!
Nej jag är väldigt rädd av mig.Jag formulerade mig fel Menade om ni tror att sådana känslor & tankar som ångest,obehag över att någon dött där,rädsla att någon ska spöka där,försvinner när man bott där ett tag?!!

Är du väldigt rädd av dig så går nog inte det bort för att du bor ett tag i en lägenhet. Din rädda personlighet behöver vårdas lite för att du ska minska ångesten, obehaget, otryggheten, oron, fobin, rädslan ja kalla det vad du vill det är i grunden samma sak. Spöken är bara en sak man kan vara rädd för.

Våra förfäder överlevde om de var rädda och tog vara på sig själva på ett bra sätt; dessa gener har vi ärvt och också en beredskap för att obehagliga saker ska hända. Bäst är om man kan vara vän med sin rädsla och inte bli rädd för att man är rädd. Eller få ångest för att man har ångest, vilket är lika illa.

"Hoppas du vänjer dig vid en viss vakenhet och att du slipper kontakt med övernaturliga väsen. Dessa klarar sig bra i sin verklighet och vi får nöja oss med att få en glimt av hur de har det från vår sida.

!"
Förstår inte vad du menar med hoppas du vänjer dig osv..kan du förklara?

Det tycker jag är en tröst om de döda omger oss och
vaktar över oss. För min del tycker jag att det är en
skön tanke.

Förstår inte vad du menar med hoppas du vänjer dig osv..kan du förklara?

Hoppas du får det trevligt i en ny lägenhet och att du kan vänja dig vid att vara rädd så att du inte blir räddare än du redan är. Att bli vän med sin ångest är något man kan försöka med. Då försvinner den kanske.

Rädsla och kärlek går aldrig bra hand i hand. Kanske kan man jaga bort rädslan för det övernaturliga genom att tänka positivt om de avlidna, som Geta just gjorde. Så tycker jag också om mina förfäder och andra: att det är tryggt att de finns och kanske tittar hur jag har det.

Förstår om det kan vara svårt att tänka positivt om du sett (osynliga) människor attackera dig. Själv har jag råkat ut för att osynliga djävlar, för fega för att prata med mig, pissade på mig. Det gjorde att jag kom upp ur sängen jag legat för mycket i och fick mig en välbehövlig dusch. Jag lyckades vända en mycket förnedrande tanke till något positivt vilket har gjort att jag sedan dess tänkt snälla tankar om djävlar. Det verkar de inte gilla, för jag har inte besvärats av såna efter det!

Hur det är med spöken kan jag inte uttala mig om, för jag har inte sett ett enda.