Statuslista

vadå inre frid? vafan ska man med det till? lugn och ro? balans? allt det där kommer ändå när vi dör. varför ska vi gå runt och vara lugna och balanserade för!? det är knappast det livet handlar om

förlåt, men jag tycker bara det är så jävla tråkigt. balans, inre frid, lugn och ro, lagom blablablabla. ja, det är vad JAG tycker, sen får andra ha sin egen uppfattning om vad livet handlar om.

den som söka han finna <!-- s8) --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_cool.gif" alt="" title="Cool" /><!-- s8) --> :lol: :hjärta :hjärta

jaha? och med det vill du ha sagt vadå?

att all "vettig" strävan ger frukter till slut... <!-- s:oops: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_redface.gif" alt=":oops:" title="Embarassed" /><!-- s:oops: -->

matterik skrev: Man får väl vara nöjd med sig själv liksom. Det funkar bäst om man står ut med sig själv liksom. Det går ju inte att ändra på en, hur man är alltså. Det är bara så det är. Bättre att lära sig att acceptera sig själv som man är än att spekulera över om man ska vara glad eller ledsen för att man är som man är eller om man ska försöka motarbeta ens personlighet eller inte. Funkar bättre om man hittar en inre frid som är oberoende av omvärldens uppskattning. Så att man slipper vara lättpåverkad av andras åsikter och kan leva själv och fritt från deras påverkan. Hitta sin egen inre frid. Sen spelar det väl inte så stor roll om man har diagnosen AS eller schizofreni och om man är en uppslagsbok eller inte. Det viktiga är ju att man hittar sin egen inre frid i sig själv.

Håller med. Det är inte bra att vara för självkritisk utan man skall vara positiv till sig själv och gärna berömma sig själv. Man mår säkert bättre då. Andra har säkert lättare att acceptera en om man accepterar sig själv.

Precis, man ska försöka vara en snäll medmänniska mot sig själv också. :hjärta
:tummenupp :!: