trance skrev: jag tror det vore klokt att dela upp aspergerdiagnosen i olika underavdelningar, ungefär som med histrionisk personlighetsstörning. eller dela upp i olika diagnoser precis som de har gjort med bipolär 1 och 2 (som jag antar är olika diagnoser).
eller titta mer på de enskilda symptomen som faktiskt säger nåt om människan DIREKT utan "ombud" i form av en diagnos. jag kan bli lite trött på allt diagnosrunkande. fast det är rätt kul samtidigt, så jag säger inte att jag tycker det är fel. det är ju helt klart ett nyttigt sätt att se människan genom ibland.
"Diagnosrunkande" :lol: . Jomenvisst. Det är ju individen som är viktig. Men allting, både i forskning, utbildning, vård och samhälle delas upp i fack, antagligen för att det innebär en avgränsning till det som anses vara det centrala i symtombilden.
Men vad som slagit mig många ggr är att folk kan, om inte bli glada, så i alla fall nöjda med att få en diagnos. Schizofrenidiagnosen kan på grund av sin status faktiskt vara önskvärd bland många. Det har jag noterat bland människor i min omgivning som har fått diagnosen schiz. Samhällets statusindelning smittar alltså av sig på patienterna.
Personlighetsstörningar vill ingen ha som diagnos helt enkelt för att de har så låg status. Även om man uppfyller kriterierna för personlighetssörning så väljer läkaren att kalla det något annat för att patienten inte ska känna sig nervärderad. Det är hemskt men sant. Därför borde man skippa diagnoserna helt.
Jag menar på alla andra områden i samhället eftersträvas jämställdhet, så varför inte här? :rolleyes:
