Hej!
Det är jag som är lillasyster till Theka78. Tiden sen jag fick min diagnos har varit jobbig på många sätt och vis. Det har varit mycket känslor kring normalitet, jag känner mig inte normal och ibland känns det som att läkarna gör mig sjukare än vad jag är. Speciellt när ett förslag kom fram att jag kunde få en överförmyndare. Då kände jag mig väldigt omyndigförklarad. Jag ska väl inte påstå att jag har börjat lära känna mig och min nya sjukdom. Det tar tid antar jag. Men jag har en stor frustration över att jag vill känna mig normal igen. Antingen så är jag manisk eller som för det mesta deprimerad. Jag minns inte när jag var "normala" Cinna, vilket gör väldigt ont.
Anledningen till att jag tassar in här är för att jag har en fråga. Var i fredags och träffade min nya psykosläkare, ett möte som jag satt värde på. Detta va äntligen en läkare som lyssnade, va intresserad och stressade inte. Det som kom på tal va min kommande behandling. Jag ska överväga en behandling med litium. Detta har jag fått i uppgift att läsa om för att bilda mig en uppfattning. Min fråga är då om ni här har några erfarenheter av denna behandling och vad den har för verkan på både kropp och själ så att säga.
Sen vill jag tacka er alla för alla peppande ord och meningar ni har tillägnat min underbara syster Theka78 som trots mitt jobbiga mående alltid står vid min sida och tröstar, finns till, stöttar, utforskar.....jag finner inga ord. Men jag är henne evigt tacksam. Hon är en supersyrra!!
/ Cinna_k
Författare till inlägg
