Schizoaffektiv syndrom

Jag har schizoaffektiv och har haft litium några år nu. Har fått börja med Levaxin som jag får ta resten av livet, men utöverdet är litium en bra medicin, mycket verkan och liten biverkan (Levaxin).

Kan bara säga att jag kan inte rekommendera att någon släkting är god man åt dig. Kostnaden får man ta i så fall, men det förhindrar många tillfällen till bråk mellan den släkting som är god man och dig själv. Jag har tidigare haft min egen syster som god man åt mig själv pga att på den tiden var jag mycket sjukare än vad jag är nu. Nu gjorde vi det arrangemanget bara för att det var mycket angeläget om att få en god man, för att det gällde en annan släktings väl och ve och att jag på den tiden inte var så ansvarsfull vad det gäller pengar. Det är förövrigt bättre med god man för då har du din ekonomiska frihet kvar. Får man förvaltare så har du inget ekonomiskt att säga till om, förvaltaren gör dig i princip till en slav under förvaltaren då denne bestämmer helt över dina pengar.

Litium är bäst på att förebygga manier och sämre på depression. Nackdelen med litium är att det tar några månader innan effekten kommer. Antipsykotika har också effekt mot mani, men den effekten kommer snabbt. Zyprexa, Risperdal och Haldol har bäst effekt mot akut mani. Det positiva med litium är att det kan ha en nervskyddande effekt, så att risken för demens minskar.

Om man ser på bipolära med depressioner är Seroquel ganska populärt i och med att det har effekt mot både mani och depression. Men bipolär är lite speciellt, eftersom psykoserna kommer enbart vid mani eller depression.

Det verkar som att många här inne inte rekommenderar litium. Just i läget jag står nu så känns det som om läkarna får göra vad dem vill, bara jag får bli normal igen. Det är sällan jag känner glädje i mitt nuvarande liv. Oftast när jag känner mig glad är när jag umgås med mina syskonbarn och pojkvännen förstås, men det har varit och är väldigt tufft för oss. Vi hade senast igår en pratstund kring hur relationen oss emellan ser ut, hur vi tänker och vad vi kan göra bättre, han är ett stort stöd för mig men även min familj, dem glömmer jag inte.
Vad gäller överförmynderiet anser jag mig själv inte behöva det.....visst, jag mår dåligt, jag tröstäter och handlar för att göra mig glad men i efterhand får jag sånt dåligt samvete, är det normalt. Att man ångrar det man nyligen gjort?
Det är länge sen jag hade mani nu, tror jag. Jag vet faktiskt inte. Det känns som om jag lever kvar i en djup depression som inte vill gå över. Det känns mer som om kroppen vore ett skal och min själ är någon annansstans. Jag vet, det låter sjukt men så känns det.
Vad gäller litium, dem har ju om jag förstått rätt på allt jag läst är att det är mycket blodprover som tas med jämna mellanrum. Stämmer det? Tänkte även på biverkningar, har ju förstått att sköldkörteln slås ut och man får äta levaxin är detta något läkarna sätter in i förebyggande syfte eller kommer det senare så att säga? Hur är det med viktuppgång med denna medicin, när jag läser står det att viktuppgång är en vanlig biverkan men läkaren sa till mig att jag kan gå ner eftersom jag gått upp nästan 22 kg sen i mars pga mina mediciner. Vill ju gärna inte gå upp mer nu.
Mycket frågor, men hoppas jag kan fö svar på några:)
/Cinna

Ja, man tar blodprover regelbundet när man står på Litium, men det ser jag inte som något problem. Ett av blodproverna man kan ta, är om sköldkörteln fungerar som den ska. Har man konstaterat att den har dålig funktion, kan läkaren sätta in Levaxin. Det är inget man tar i förebyggande syfte, för det är ett hormon och tar man det trots att man har fungerande produktion, så kan den störas.

Viktuppgång märkte jag ingen men man kan nog gå upp av Litium. Framför allt om man inte får Levaxin trots att man behöver det. Då har man dålig ämnesomsättning och det påverkar vikten.

Läkaren här säger man går upp i vatten av litium, men inte fett.