Sluta prata med människor

omg har svårt att prata med andra tex personal i affär om jag ska köpa något och fråga någon eller prata i telefon som jag slutat med helt så fort jag pratar med någon som inte känner mig gör dom elaka ansiktsuttryck eller betraktar mig som att jag inte är någonting och pratar inte normalt med mig som de gör mot alla andra typ som dom tröttnar på mig så fort jag säger första ordet... och ja jag sedan länge kollar människor konstigt på mig när jag är ute i princip alla så jag klarar inte av att bemöta de så jag stirrar ner men nu asså förmågan att tala med andra är nu helt ruinerat. jag har ledsagning beviljad 40 timmar i månaden och har nu smsat henne att från och med nu ska hon endast prata för mig jag säger henne innan vi går in i affär på ett område inga hör så får hon ta över mitt talande helt nu pratar jag endast med henne mina föräldrar och doktorn vill absolut inte prata mer med andra förutom dom jag nämnde vad tänker ni har ni samma svårigheter?? för detta påverkar mitt liv så mycket

hoppas detta e rätt subforum första gången jag skriver här

Hej och välkommen!

Vad bra att du har ledsagare. Jag kan småprata men klarar inte några längre resonemang.

Jag har ej svårt med det. Jag kan fråga men måste tänka ut det innan jag frågar.

Jag tycker inte heller om att prata med andra. Men jag kan ännu göra det litegrann om jag måste. Familjen går bättre.

Det finns olika skäl till talsvårigheter. Socialfobi där man får ångest av att andra tittar på en eller att vara bland andra. Sedan kan det vara paranoia. Man kan känna att andra utgör ett hot eller är illvilliga. Sedan kan kognitiva svårigheter göra det svårt att börja prata. I ditt fall skulle jag börja med jogging eller gym några gånger i veckan.

tack för svaren
att tilläga har hur högfungernade autism och paranoid schizofreni som kanske löper på varandra?
men tror ni det är selective mutism som börjar spöka för mig nu? talvägran? blir teckenspråk som tar över

läget är så extremt just nu så jag har hyrt ett boende djupt in i skogen

tar avstånd av föräldrarna med tycker allt och alla är så påtryckande och gråter varje dag för mig själv

jogga har jag redan hållit på med länge då flera timmar streck då jag har anorexia med och gymma vill jag verkligen inte då jag inte vill bygga muskler

har för den delen nu funderat på att lära mig teckenspråk som tar över talet
sen min ledsagare som får prata för mig när jag är på möten eller i affären eller andra platser då alla kan ju inte förstå teckenspråk

fan jävlar skit vad mitt liv är jobbigt och extremt komplicerat varje dag är en ny stridsdag i krigsfältet om att lycka överleva fienden :viking