Min läkare tror att han har hittat förklaringen på mina besvär, men jag är inte helt övertygad. Han såg att mitt blodtryck var lätt sänkt (100 genom 70, inget allvarligt lågt blodtryck) och att mina blodvärden var lite låga (men han sade själv att de inte är så låga att jag har blodbrist). Anledningarna till att jag inte är helt övertygad om att dessa saker är orsaken till mina "anfall" är flera. Dels var värdena bara väldigt lite sänkta, blodvärdet låg till exempel precis ovanför gränsen för vad som är onormalt, alltså var det normalt men på gränsen till onormalt. Kan verkligen ett bara nästan sjukligt blodvärde ge svimningar? Och om det är blodvärdet: varför kommer då anfallen bara på morgnarna? Om det var blodvärdet borde jag väl bli svimfärdig när som helst på dagen? Eller är blodsammansättningen på något sätt annorlunda på morgonen? Vet Admin1 något om det, du som verkar veta det mesta om medicinska grejer?
Och så har vi blodtrycket. Jag har haft lägre blodtryck än så här utan att det ens svartnade för ögonen. När jag gick mitt första år på gymnasiet hade jag ett tag 95 genom något, jag tror det var 95 genom 55 eller 60, men jag är inte säker. Hur som helst var det enda jag kände av det en konstig känsla av att jag trampade i en grop för varje steg jag tog.
En sak det kan vara är blodtrycksfall, men även mot detta har jag ganska gedigna bevis. Jag fick kolla blodtrycket både sittande och stående hos läkaren, och det sjönk bara väldigt lite när jag reste mig, inte så dramatiskt att det fanns risk för blodtrycksfall. Dessutom blir jag i princip aldrig yr när jag reser mig, och de här anfallen har inte kommit i samband med att jag rest mig. Två gånger satt jag ner, och minst två gånger stod jag upp eller gick. Men kanske kan blodtrycksfall komma en kort stund efter att man rest sig? Admin1, vet du något om det?
Kan någon förklara hur ett blodtrycksfall känns så att jag kan jämföra det med det jag har känt?
Författare till inlägg
