sodergardfia skrev: ingrid64marie, hushållssysslor är något jag definitivt måste sköta bättre, så jag kan ju ”använda” rädslan, ha den som en anledning att sköta sysslorna bättre!
Och korsord tänkte jag inte ens på som alternativ, men nu när du nämnde det inser jag att det är ju ett perfekt sätt att hålla hjärnan igång!
Admin, du har nog rätt.
Det är månader sedan jag kände ångest, men kanske har den bara bytt skepnad o blivit till skelett? För ett av ”namnen” jag gett rädslan är ”levande skelett”. Jag tror inte på allvar att det är just skelett som är här, men jag är ändå rädd att jag ska mötas av ett flinande skelett när jag tittar ut bakom hyllan vid sängen eller drar undan duschdraperiet .
Det är ju egentligen en väldigt barnslig rädsla!
Det är lite ironiskt att jag projicerar min rädsla på just skelett när min ångest kanske är undertryckt och kanske ÄR skeletten . För man brukar ju tala om ”skelett i garderoben”, hahaha
När jag hade min första psykos vid 14 så hade jag också skelett som stirrade på mig. När jag satt i TV-soffan så fanns en fåtölj till höger om denna och där satt skelettet. Det var svårt att blinka bort, utan det bara satt kvar där.
