Hjälp!!

Eftersom du mår så väldigt dåligt och skär dig själv skulle jag rekommendera att du la in dig ett tag. Kanske blir du bättre när du kommer till en trygg och lågstimulerande miljö. Har du börjat med Consertan igen?

Ja jag har börjat med Concertan igen sedan två dagar tillbaka. Jag är medveten om att den kanske kan bidra till ökade symtom och min kontaktperson skrev i mailsvaret till mig att hon tycker att jag ska sluta med den, och alltså bör prata med en läkare som kan ta bort ordinationen. Själv är jag lite kluven. Min försämring kom redan INNAN jag började med Concertan så jag tror inte det hänger enbart på den. Nu har jag bestämt mig för att jag ska avvakta veckan som kommer och se om mina besvär försvinner av sig själv. På torsdag ska jag nämligen iväg med min häst till djursjukhus och det tar hela dagen och det är något som jag MÅSTE göra, så jag kan inte bli inlagd innan torsdag. Därför har jag också bestämt att jag inte ska prata med min läkare om det här förrän tidigast på fredag om en knapp vecka. Jag ska försöka samla mod till mig under dagarna som kommer så kanske jag vågar berätta. Jag vill helst inte bli inlagd men i nödfall kan jag gå med på det. Jag känner mig i alla fall trygg på avdelningen och jag tycker om personalen.

/A

Tack asperegrgirl, jag tänkte att om du läste det jag skrev på dagen när du måde bra, skulle du skriva ung som du gjorde nu, men om du hade haft maxångest...ja..då hade jag kanske varit lite otrevlig.

Hoppas nui du står emot och kvällen går bra.

.

Har skurit mig igen och mår så fruktansvärt dåligt. Är det vanligt att psykossymtomen ökar i samband med sänggående på kvällarna? Jag mår alltid sämst då. Har sådan ångest nu så jag har svårt för att skriva på tangentbordet. Jag känner mig helt skakis och det värker i låren där jag skurit mig. Det blöder till och med igenom mina kompresser. Fast ångesten har trots allt lindrats lite av att jag skurit mig, men jag kan inte fortsätta så här att skära mig vareviga kväll. Stesoliden hjälper lite men inte speciellt mycket. Överväger att ringa till avdelningen och prata lite. Måste få ur mig allt och kanske vågar jag berätta för dem. Fast å andra sidan vet jag att de måste skriva i min journal och rapportera att jag har ringt så då får min läkare reda på hur det ligger till. Kanske är det ett bra sätt för honom att få reda på det här. Då slipper jag ju själv berätta om det. Men jag vet inte om jag vågar ringa... Det är så fruktansvärt jobbigt nu och mina röster stör mig. Varenda tanke hör jag och samtidigt är det någon annan som kommenterar vad jag tänker och liksom ska "lägga sig i". Ge mig styrka någon så jag kan ringa. Jag känner att jag måste få hjälp av någon annan. Jag reder inte ut det här själv hur mycket jag än vill.

Kom igen Aspergirl! Var inte rädd! Ring din avd. och sök hjälp, sedan måste du fixa ditt boende! Sök en lägenhet med en trappuppgång till din lägenhet, med en egen dörr!

Har tagit mod till mig och ringt nu. Jag vågade avslöja mina problem med röster och min förföljelserädsla. Det känns något bättre nu men vet att ångesten snart återvänder. Personalen som jag pratade med rådde mig att ta kontakt med min läkare i morgon. Fast jag vet inte om jag vågar... FAN (ursäkta mitt ordval). Jag orkar inte med detta. Mitt liv är en berg och dalbana och jag orkar inte fortsätta så här. Överväger faktiskt att ringa till PIVA också i kväll men vet inte på vilket sätt de kan hjälpa mig när jag inte befinner mig där. Jag känner mig lite lugnad när jag kan prata med någon men den känslan är inte bestående. Helvetesångest!!!

>Jocke

Som jag bor nu är det i en mindre by i gamla fd pensionärslägenheter. Det är en rad lägenheter i markplan med åtta lägenheter bredvid varandra. Jag bor i mitten. Det är en etta och större vill jag inte ha det eftersom jag har svårt för att sköta min lägenhet. (Jag får hjälp tre dagar i veckan med ett personligt utformat stöd som kommer hem till mig.) Varje lägenhet har sin egen lilla trappa och dörr så det är ju nästan så du menar antar jag. Jag bor också väldigt billigt och det påverkar mig att jag inte vill flytta. Som det är nu betalar jag 1800:- i månaden för lägenheten och då ingår hushållsel, uppvärmning och sophämtning. Jag kan inte få det bättre än så här så jag hoppas att det finns andra sätt att komma över mina problem. Jag mår inte bra som det är nu, men jag vill ändå inte flytta. Det är ett dilemma!

/A