Vanföreställningar

Inte kul.. Jag gick i en källare och såg en lång blek figur rusa runt hörnet, blev rädd och tänkte att nu kommer hon och hon springer upp i ansiktet på mig, tänkte att nu när hon kommer får jag en hjärtattack. Varit med om att jag är medveten och försöker resa mig upp, blir mest rädd för att jag känner mig instängd, men ibland inte nog för att vakna.

Beror det inte på vilka historier man är präglad av?

Jag trodde inte ett smack på demoner innan jag blev sjuk och fick symptom. Nu är de verklighet. Trodde inte på Gud heller. Gudstro har väl falnat lite om jag ska vara ärlig men demonerna är skräckinjagande som inget annat.

Stämmer. Mitt undermedvetna har tagit upp saker som jag bara trodde var saker som jag senare förstod vart det kom ifrån. När jag började skriva på allvar märkte jag vad det undermedvetna är kapabelt till

Det undermedvetna är väldigt kreativt under en psykos.

Ja, världen var så ljus förut men vet att det går åt söder tillslut om jag slutar med medicinen. Någon skrev att det är en spiral ner i galenskap sen finns det ingen väg tillbaka. Mår bra i kroppen igen vilket är skönt.