När jag har problem, trubbel, att någon far illa i min omgivning t ex, och jag vet att jag inte kan tvinga mig pååå, och säga något, för alla måste också få utvecklas och lära sig av sina egna misstag, var och en... så går jag för mig själv o har diskussioner, kommer på mig själv med att gå i affären o prata o ha mina diskussioner, som för att lösa det som pågår irl... jag ser bilder, filmen som rullar, och jag talar med den, som för att få förtydligat mina egna tankar, som dom säger, att "sätta ord på saker o ting"...
Det kan ju också uppstå med andra människor, som inte ser sig själva, och aaaaldrig skulle erkänna att dom gjort fel heller, fast dom gjort det... = det går aldrig att lösa något med dom när dom gör så här själva... såå, för att lösa, förlösa, bli av med det jag känner och tycker, så pratar jag om det hemma för mig själv... sen kan jag släppa det... jag talar då ut för mig själv... sen släpper jag den händelsen, blir fri från den... och lämnar denne person då också såklart... vi kan ju aldrig lösa något, så då göddslar jag inte med min tid där... meningslöst. Trevligare ju, med andra människor som är villiga att vilja lösa saker, lösa konflikter, och tar tag i saker, och man kan ju alltid säga förlåt också... alla utvecklas vi ju hela tiden... men med en del är det hopplöst. Dom är tooootalt felfria. Fasst dom inte är det. Då går jag. Men, jag löser istället situationen genom att sätta ord på det jag känner och tycker, för mig själv isåfall...
Ja jag fnissar åt mig själv ibland när jag kommer på mig med att gå o prata i affären, då blir det leende o fniss också... det kan hända bara rätt som det är... för att jag fick en tanke, filmen kom, det som upptar min tid just då, något problem som ska lösas med någon t ex...
Några fler som pratar för sig själva rätt som det är??
Man får bra svar då, ingen som sätter sig på tvären heller... :lol: