zoidar, jag har tidigare fått genom min dåvarande psykiatriker tillstånd till att jag tillsammans med ssk, kan själva efter överenskommelse med ssk bestämma dosen själva på injektionen. Kom bara ihåg att den dosen som du står på, bör inte nedsättas i första taget. Kom ihåg att injektioner tar lång tid att förändra dosen, då förändringen inte visar om sänkningen var rätt, förrän flera månader senare och du måste vara beredd på att om symptom på din sjukdom blir värre genast höja doseringen. Du känner själv igen ditt mående och vid minsta misstanke om för låg medicinering, ja, då måste du själv säga ifrån till ssk att idag höjer vi dosen.
Du skall vara så inställd vad det gäller biverkningar, känner du av biverkningar, ber du din läkare om att ta ett blodprov och i det kan din läkare se om du är inom det terapeutiska området vad gäller dosen. Det ser han på vad blodprovet visade ifråga om medicinens halt i blodserum. Om du är överdoserad och pga det fått biverkningar kontakta din läkare. Har du en dos med inga biverkningar bör du nöja dig med det och inte sänka mer, det är totalt meningslöst.
Det ligger inget självändamål i att sänka dosen så mycket att du får ett recidiv i din sjukdom.
Ang injektionssticket är det bara en vana att känna av när de injicerar dig. Det gör för det mesta inte alls ont och en del ssk gör oerhört fina stick och då känns det inte ens att de har haft nålen i dig förrän de säger att det är klart.
Jag var hos en ssk länge och han utbildade undersköterskor som läste upp till ssk och jag kan utan och innan instruktionerna för hur de skall göra för att mäta ut området i skinkan där man skall sätta nålen och jag rekapitulerade innan de satte första sticket i mig. Det var en som sett på en gång och nästa gång jag kom dit, sade hon jag vill se på en gång till. Jag upprepade hur hon skulle göra och sade till henne. Om jag nu litar på dig och säger att du kan sätta sticket, du vet hur man skall göra om jag nu litar på dig, varför skulle du inte då lita på mig?
Hon satte sticket och det var det bästa stick jag fått någon gång. Förövrigt kom han senare överens med mig och han kom hem till mig och gav mig injektionen. Jag sade till honom att om du tar mig strax innan du slutar får du en middag här när du kommer, han tyckte min mat smakade gott, så han gjorde det sedan i fortsättningen.
Tyvärr slutade han för att han fick jobb som distriktssköterska på öarna i Göteborgs skärgård, det var närmre hemifrån då han själv bodde i skärgården.
