jag håller med Ready om att vissa diagnoser kan ses som lite "finare" än andra ute i samhället. Jag kan svära på att de flesta arbetsgivare hellre skulle anställa någon som haft en depression än någon som haft schizofreni. Psykossjukdomar ses nog som värre över lag än andra psykiska sjukdomar, ser man till behandlingsmetoder är det ju få förutom medicinska som vill behandla psykospatienter. Jag menar inte att vissa diagnoser ÄR värre i sig, utan att folks fördomar och attityder kan göra det svårare för någon med en diagnos som folk är mer rädda för.
Schizofreni är en oerhört stigmatiserad diagnos, delvis för att så många tror att det har att göra med "dubbla personligheter" och att man skulle vara ond på något sätt. Lite som Dr. Jekyll & Mr. Hyde, eller som i filmen "Psycho".
Jag har alltid varit öppen med min diagnos, även på den tiden jag var diagnosticerad med schizofreni. Gick i en stödgrupp för folk med ätstörningar men blev utsparkad när jag berättade att jag dessutom var diagnosticerad med schizofreni. Och då hade jag varit medlem i gruppen ett tag och det hade funkat bra, så det enda skälet till att jag blev utsparkad var på grund av att jag berättade.
Jag märker en klar skillnad idag när jag inte längre har den diagnosen, i hur jag blir bemött.
Därmed inte sagt att jag tycker folk med vissa diagnoser ska ha mer att säga till om på viska än andra. Bara att jag håller med Ready om att samhället ser olika på olika diagnoser och att man blir bemött olika utifrån detta. Ett annat exempel är ju personer med borderline, som nästan blivit något form av skällsord inom vården.
