Bryta ner eller bygga upp?

Fredrik skrev: Jag tycker det är direkt dumt och oförståndigt att kalla psykisk ohälsa för genetisk.

mvh Fredrik

Jo Fredrik..... öppna dina ögon ! det ligger mycket hereditet i psykisk ohälsa. En nyhet för dig kanske ?
Det pågår forskning i detta område hela tiden....man har kunnat bevisa att till exempel depression ärvs i rakt nedstigande led när man forskat i släktens historia ( inte minst i kungafamiljernas släkthistoria )
Ibland är det svårt för vissa att medge arvets roll. Dessa vill endast skylla på samhället för sitt psykiska besvär ( tyvärr ).
Clint

Man kan också ha ett visst sätt att reagera
vid påfrestningar i en familj.
Det har skrivits om detta tidigare.
Nu är det väl mest utmattningsdepression
som gäller.

Jag skyller inte på något samhälle att jag har psykisk ohälsa. Och visst hade det varit skönt att kunna skylla på sina gener också och därmed slippa att tragla sin jobbiga barndom hela tiden.
Jag tror det är beteenden som går i arv och som utlöser psykisk ohälsa. Jag tror inte på något genetiskt.

mvh Fredrik

Det är inte antingen miljö eller arv etc som orsakar psykisk ohälsa. Det är en kombination. Har man en trygg och stabil miljö kan man klara sig även om man har genetiskaförutsättningar för psykiska sjukdomar precis som att man kan klara sig i en osund och stressig miljö om man inte har de genetiska förutsättningarna.

Och frågan om psykiatrin är till för att bygga upp eller bryta ner. Syftet är att få personerna att fungera så självständigt som möjligt i sina egna liv.
Det betyder att man fokuserar på att få människor så friska att dom kan ta hand om sig själva hemma.

för att för tydliga. Jag har träffat på massor
av trevliga skötare - vårdare. Till 98 % har de
varit det. Men det är undantagen som sätter
djupa spår.

"tyvärr" är det väl lite för mycket i psykiatrin som i samhället i övrigt.. vårdare är inte mer än människor är man trevlig och tillmötesgående blir man oftast väl bemött... kan man av någon anledning(jobbiga symptom) inte vara/spela trevlig blir man oftast mindre väl bemött.. lite paradoxalt.. för att få en bra vårdkontakt måste man redan må bra... eller iallafall inte så dåligt att folk intuitivt börjar tycka illa om en. Givetvis vet vårdpersonalen om hur de här sjukdomarna kan yttra sig men de flesta har nog ändå svårt att skjlja på ren faktakunskap och vetskap att det är sjukdomen som gör att man kanske inte är så trevlig och den egna intuitionen/personligt subjektiva uppfattningen om patienten.

Har många erfarenheter om att vårdpersonal som varit nedlåtande och beskyllande... senare när man mått bättre varit hur trevliga som helst mot en. hur mycket av de värderingarna som är mina egna subjektiva och hur mycket dom faktiskt objektivt förändrat sitt bemötande mot en är ju svårt att säga.. nu blev det kanske för filosofiskt... men man har nog en tendens att själv tycka folk är jobbiga när man är inne i sitt riktigt dåliga mående...

har kanske att bryta ner/bygga upp att göra med... bemöt det sjuka med kyla, bemöt det friska med värme för att uppmuntra det...