När man lyckas sluta med ett beroende är det lätt hänt att man ersätter det med ett annat beroende. Har man beroendeproblematik får man räkna med att ha det resten av livet och försöka lära sig att hantera det.
Jo precis. Det var länge sen jag identifierade mig som en beroendepersonlighet. I 25 årsåldern. Men tidigare har jag kanaliseras min beroendepersonlighet till nyttiga saker. Plugga, träna,tävla och jobba.
Själv har jag alltid nåt problem. Just nu har jag en ätstörnig. Jag kan inte köpa goda saker utan att äta upp allt på en gång tills jag känner mig nästan spyfärdig. Jag äter mest på kvällarna.
Tack memphis. Nuförtiden har jag ju mer destruktiva beroenden. Har oxå lite ätstörningsproblematik som poppat upp. Viktväktarna stressade mig ur fas. Och att jag är en beroendepersonlighet. Och att jag fick fettomedicinen mirtazapin och gick upp 15 kg på ett par månader. Nu är mirtazapin utsatt sen ett par månader jag är inte deprimerad. Men kilona är svåra att bli av med. Då jag dricker öl och äter godis, även om jag rör mig en del. Det är ett gissel med dessa psykiatriska mediciner apropå vikten. Inget kul. Jag kunde gå upp på natten och baka dubbel sats kladdkaka och sätta i mig på småtimmarna. Tjoflöjt.
Hahaha, ja man måste kunna skratta lite åt eländet också! Låter exakt samma situation som mig. Jag motionerar i ena änden, men stoppar i mig i den andra. Och det är medicinen som ger oss dessa "munchies". Men att ha en beroendeproblematik också på det, då är det väldigt svårt.
