dopaminhypotesen är ovetenskaplig

Oj, vilken diskussion det blivit om antipsykotika/ psykoterapi.
Det har jag undrat också över att det inte tillkommer några nya här som inte haft lindrig schizofreni.
1968 fick jag neuroleptika ( Mallorol) första gången. Det var skrämmande men jag reagerade inte då på grund av att själva schizofrenin var så genomgripande.
Admin, vad jag förstår har du haft en lindrig form, med få kognitva symtom och att du var ganska gammal när det hände.
Det är nog svårt för dig att förstå när schizofrenin slår till i tonåren, när man inte hunnit bli vuxen.
Att då få kontakt med en utbildad psykoterapeut som vet vad det handlar om är en höjdare. Det är nog därför som många talar så lyriskt om, dynamisk terapi.
Det Isa-Alise talar om är väl Sätermodellen där man använde bälten flitigt för att lugna patienterna.
Det har skrivits en bok om Barbro Sandin som heter "Mig får ingen binda" konstigt nog.
Bolltäcke borde kunna ersätta bälte för att lugna patienter utan våld.

bateson- skrev: Det är också så, admin, att de blir kvar i sin psykos pga sin antipsykotiska medicinering. Det kommer alltså inte ur den så länge de tar medcinen. Och de kan heller inte sluta för då slår de bakut. Ett moment 22 alltså.

Nu är det dock så att det finns ett antal vetenskapligt dokumenterade fall där människor har blivit friska från sitt beroende av antipsykotisk medicin och kan leva utan det, vilket jag har beskrivit i en annan tråd. De är efter psykoterapin helt friska och kan leva helt normala liv. Utan neuroleptika.

Det finns fall också, där folk fått neuroleptika har tillfrisknat och kunnat sluta med medicineringen. 35 % av de med schizofreni återhämtar sig faktiskt och kan leva praktiskt taget normala liv, men de flesta måste fortsätta att medicinera med antipsykotika.

Jag är positiv till psykoterapi, som har bevisad effekt, som KBT och jag tycker att alla som besväras av symptom skall få sådan terapi av vården.
Tyvärr är problemet idag att få svenska psykologer kan KBT, så det är inte självklart att få sådan terapi idag.

Det finns andra behandlingar av psykosocial karaktär, som har bevisad effekt vid schizofreni.som familjeintervention och patientutbildning. Sådana behandlingar bör också alla få.

Psykodynamisk terapi är jag negativ till, eftersom den saknar vetenskapligt bevisad effekt. Går det att bevisa att KBT har effekt så borde det gå att bevisa att psykodynamisk terapi har effekt. På 60-talet gav man psykodynamisk psykoterapi mot schizofreni på amerikanska mentalsjukhus, men man såg ingen positiv effekt och det fanns de som försämrades. Det har alltså tidigare satsats på psykodynamisk psykoterapi vid schizofreni, men utan egentlig framgång.

Admin1 skrev: Det finns fall också, där folk fått neuroleptika har tillfrisknat och kunnat sluta med medicineringen. 35 % av de med schizofreni återhämtar sig faktiskt och kan leva praktiskt taget normala liv, men de flesta måste fortsätta att medicinera med antipsykotika.

Jag är positiv till psykoterapi, som har bevisad effekt, som KBT och jag tycker att alla som besväras av symptom skall få sådan terapi av vården.
Tyvärr är problemet idag att få svenska psykologer kan KBT, så det är inte självklart att få sådan terapi idag.

Det finns andra behandlingar av psykosocial karaktär, som har bevisad effekt vid schizofreni.som familjeintervention och patientutbildning. Sådana behandlingar bör också alla få.

Psykodynamisk terapi är jag negativ till, eftersom den saknar vetenskapligt bevisad effekt. Går det att bevisa att KBT har effekt så borde det gå att bevisa att psykodynamisk terapi har effekt. På 60-talet gav man psykodynamisk psykoterapi mot schizofreni på amerikanska mentalsjukhus, men man såg ingen positiv effekt och det fanns de som försämrades. Det har alltså tidigare satsats på psykodynamisk psykoterapi vid schizofreni, men utan egentlig framgång.

Du ska kanske inte hänga upp dig så mycket på metoden. Om du kikar i psykoterapilitteratur så kommer du snart märka att skillnaden inte är särskilt stor mellan olika metoder. Det är mer att man använder ett annorlunda språkbruk. I praktiken handlar det ju mycket om andra saker, som personkemi, allians mellan patient och terapeut, gemensam målsättning, tydlighet, följsamhet, entusiasm, etc etc.

Sen verkar det ha gått troll i det här med effekter. Det är ett medicinskt synsätt som påläggs psykoterapin. Vilken från början inte hade några sådana ambitioner, mer än på ett ganska allmänt plan. Effekttänkandet har tillkommit mycket senare och används som ett slags argument för att föra fram terapiformer som lättare låter sig mätas och vägas.

Dom här 35% en - har man undersökt hur mycket terapi dom fick eller om dom skiljer sig i något avseende från de som ej tillfrisknar? Hur många % kan sluta med antipsykisk medicin?

Håller med dig om att satsa bredare på KBT, familjeintervention, psykosociala insatser (psykoedukativa grupper är jag dock mer tveksam till, verkar vara mycket att 'lära sig leva som patient'). Det borde vara varje psykossjuks rättighet och ordnas utan någon som helst pardon. Direkt!

Personligen tror jag inte det är något som helst problem att ge psykodynamisk terapi vid schizofreni - förutsat att den ges av professionella psykoterapueter eller psykologer som har specialiserat sig på detta.

Däremot är jag skeptisk till att steg I utbildade skötare eller sjuksköterskor ger dynamisk terapi vid psykos. Där passar nog den enklare KBTn bättre.

Jag tycker att effekten är viktig, eftersom om man söker en terapeut är man ute efter att få effekt mot sina problem primärt och inte efter annat. Om något ger egentlig effekt, så bör det gå att mäta. Det går även att mäta om något inte ger effekt.

Det var länge sedan jag läste undersökningen om återhämtade, men jag har för mig att bara några procent kunde sluta med antipsykotika. Det förvånade mig mycket sedan jag läst andra undersökningar på personer med schizofreni, där 10 % kunde avsluta medicineringen utan att få återfall i psykos.

Problemet är ju bara att bara för saker har effekt behöver de ju inte vara bra för en.

Tänk dig att du dricker en flaska vodka. Det har ju stor effekt på ditt beteende. Eller att du dricker en halv flaska om dan fortsättningsvis. Många av dina besvär skulle ju försvinna av en sådan kur. Men det behöver ju inte betyda att kuren är bra för det.

Vad som är bra för en måste vi människor komma överens om. Det handlar om värderingar, vad vi tycker vi behöver, vad vi kan anse rimligt, vad andra tycker varit bra etc. Det är alltså etiska frågeställnigar och effekten är ganska underordnad.

Jag tycker t.ex. det kan vara fullt rimligt att ge en psykossjuk stödsamtal var 14:e dag under återstoden av livet, där det finns möjlighet att reflektera över sjukdomen och hantera svårigheter som uppstår i vardagen. Det kanske inte har så stor effekt, men det är ett etiskt ställningstagande som jag gör där.

För mig så är min medicin guld värd! Jag knaprar abilify. Jag har inget behov av någon terapi där man går igenom barndomen.

Jag har redan förstått hur det ligger till med den biten och vad som fattades i min uppväxt.

Även om jag har vetskapen om vad som var knas under uppväxttiden så har inte det gjort mig frisk. Jag mår fortfarande lika dåligt utan medicinen, jag har försökt att sluta två gånger.

Det blir alltid samma visa, sjukdomen kommer tillbaka igen utan medicinen. Den här medicinen får mig att må väldigt bra och jag älskar det! Jag fungerar som vilken person som helst med den utan några som helst biverkningar.

Så för egen del så känner jag att någon terapi av något slag inte kommer trolla bort min grundläggande psykos. Men med hjälp av en bra medicin så får jag ett väldigt gott liv!

mvh Fredrik