Jag tror att det är lätt hänt att man kan fastna i det sjuka på något sätt. Får man inte någon stimulans i takt med att man blir friskare så stagnerar man i utvecklingen tror jag. Det skulle finnas mer ställen liknande aktivitetshus, dit man kan gå och utföra praktiska sysslor. Jag går till ett och det är guld värt för mig! Det blir som en rehabilitering på något sätt. Då slipper man att leva upp till sin diagnos hela tiden.
Ja det är fanimej inte lätt. Men man får inte ge upp. Man måste hela tiden hitta egna vägar att gå, även om ingen annan tror på en. Man det är lättare sagt än gjort, jag vet. Alla behöver ju i alla fall en plats där dom känner att dom bidrar med någonting. Det behöver ju inte vara ett riktigt välavlönat jobb. Bara för att man inte orkar med ett riktigt jobb skall man ju inte slussas undan och bli bortglömd.
Gäst! För upplysnings skull vill jag tillkännage att min arbetsgivare på praktikplatsen inte kommer att anställa mig.
Därför att min fysik inte kommer att hålla i längden.
Därför hade jag fått gå först sex mån på denna praktik, sedan sex mån på en ev nästa praktik innan jag skulle få en ev lön. Vad den skulle ha blivit är det ju ingen som vet.
Därför har jag beslutat att inte ställa upp något mera.
Förövrigt fick jag själv bekosta arbetskläder (1010Kr) + att jag inte kunde värma någon mat på jobbet utan fick betala på lunchrestaurang kronor 50-60 per dag.
det är lite det som oroar mig, att min diagnos har ändrats. från schizofreni till personlighetsstörning.
på papperna låter det som om jag tillfrisknat, medan i verkligheten mår lika dåligt om inte lite sämre än senaste utvärderingen eftersom skärandet är tillbaka och jag har en massa nya halluciantioner.
om jag är frisk nu, vill jag verkligen inte bli sjuk.
