Hur många eller vilka vet att ni har schizofreni?

Jag fick mina diagnoser för cirka 1½ år sedan, de slutgiltiga då... schizoaffektiv samt PTSD. Jag fann direkt att dessa diagnoserna passade på mig och de har varit ett enormt bra redskap för både mig och psykiatrin att finna ut rätt behandling som fått mig att komma överens om lägets situation.

Jag har berättat för dem som står mig nära, vänner och familj och de flesta har inte lyft på ögonbrynen utan gett mig stöd. Men visst, jag väljer rätt noga ändå vem jag berättar för. Här ute på landsbygden håller jag tyst om detta för att jag orkar inte med allas nyfikenhet helt enkelt.

Mina föräldrar tog det väl inte så bra till en början. Gjorde allt för att försöka intyga mig att det inta var "problemet" utan att jag nog skulle klara mig utan mediciner osv. Men nu har de fått en helt annan förståelse så det känns tryggt att de inte puschar mig åt fel håll längre utan accepterar att jag måste ha mediciner och behandling för att fungera så optimalt som möjligt.

Min mamma sa också i början att jag inte behövde medicin. Nu säger hon inte det längre.

Jag fick höra av en schaman att min hjärna var som en radio och ställde jag in rätt frekvens kunde jag sluta med antipsykotika. Vilket mumbojumbo :lol:

Hej malin! Jag läste mycket om antipsykiatrin (och soteria och open dialouge i finland där de inte använder mediciner men får folk friska) och slutade med mina mediciner men det var ett misstag. Det är många av gemene man som inte tror på mediciner har jag fått uppfattningen om. Kanske det finns kurer för lättare depressioner osv genom träning, kost och livsomställning men har man en allvarlig psykisk sjukdom så får man jobba på att acceptera att ta medicinerna. Min kompis med adhd tar t.ex. inte sitt ritalin och det funkar för honom. En annan kompis med andra psykiska problem vägrar att ta antidepressiva mot ångest pga att han läst om biverkningarna i fass.

Islaa, jag trodde jag var en shaman när jag var psykotisk jag hade sagt ta dessa magiska svamparna eller denna kaktusen så vaknar du upp haha Förr var det ju de schizophrena som blev shamaner och det är fortfarande så i stammar som inte integrerats med västvärlden.
[youtube:2i143bld]ZEglHjd_gUQ[/youtube:2i143bld]

Såhär tänkte jag i psykosen också
[youtube:2i143bld]wVC0FcSRxL8[/youtube:2i143bld]

Hej, Schism. Jo, jag har slutat med mina mediciner många gånger om men vet nu med mig att jag alltid kommer att behöva dem, för det tar ca 2 månader så trillar jag tillbaks och mår riktigt pyton med massor av symptom. Det har ju inte varit lätt att inse (förut) att jag behöver medicinerna men nu vet jag ju och det skänker en stor trygghet i mig själv.

Jag hade vanföreställningssyndrom. Jag berättade för min man, min pappa och min äldsta dotter. Sen är det fler som vet att jag varit sjukskriven och ätit medicin. Jag pratar inte så mycket med människor för det går inte att samla tankarna så då kan man ju inte berätta. Jag klarar bara att säga korta saker.