Hur många eller vilka vet att ni har schizofreni?

En optiker frågade om eventuella mediciner. Då jag svarade Risperdal, sa han att det låter som en ort i Norge.

alltså okunskapen är ju horribel haha

Det där om en ort i Norge har jag också hört. En av cheferna på "tvillingrörelsen" frågade förra sommaren vad jag tog medicin för o jag svarade. Just nu bryr jag mig inte så mycket om vad folk tycker, fast jag träffade på fyra personer under stadens augustifest. Jag tog i hand och bytte några ord med dem, sedan gick jag hem. En fd arbetskamrat berättade att jag upplevdes vara förvirrad. Detta är ett problem och ett irritationsmoment, att allt man säger och gör är konstigt på något sätt.

Nu har ju ja också schizoaffektiv sjukdom men hoppas det är ok att jag svarar ändå?
Min man och sonens farmor vet. Några till släktingar, två syskon. Lärarna i pojkens skola tror att jag är bipolär. Det jag har märkt är att de har blivit väldigt tysta efter de fått veta. Tror inte de begriper vad diagnosen betyder. Och de vågar inte prata med mig, eller så är det så att de inte kan något om detta.
Så om jag i situationen behöver säga någonting så svarar jag numera att jag har en depression.
Jag skulle önska att det inte var så, för jag vill gärna ventilera min sjukdom eftersom den påverkar så mycket i mitt liv.

Jag är ju bipolär men vill ändå berätta något,
När min man fått sin första stroke fick han komma till ett större sjukhus på en neuroutredning.
När utredningen var klar blev jag kallad till ett möte. Det var en fem sex olika yrkeskategorier, min man och jag.
Där fick jag veta att jag inverkade negativt på min mans rehabilitering genom min bipolära sjukdom.
Till saken hör att jag jobbat fem år med neurologisk rehabilitering. Jag var vid hans sida från dag ett och hjälpte honom i början med hans personliga vård och succesivt med träning i samarbete med hans sjukgymnast.
Neuroutredningen var inte på det sjukhus han vårdades efter sin stroke utan på ett större sjukhus.
Det sjukhus där han vårdades hade inga klagomål.
Jag skrev ett brev till den person som ansvarade för neuroutredningen och berättade om hur jag upplevt mötet. Jag fick inte något svar.

Geta skrev: Kan tänka att ryktet har gått om min schizofreni på orten, där jag kommer ifrån. Det gör mig ingenting, då
jag inte har kontakt med någon där. En gång om året brukar min syster och jag besöka kyrkogården vid
Allhelgonahelgen. Då träffar man gärna på bekanta. Det är snart dags. I staden där jag bor nu har jag inte
talat om det för någon mer än vården.

Dom på orten kan då dra åt helvete då, dom slickar säkert rumphåla och har kiss och prutt sex själva så dom är nog inte frska dom heller.