Värst, tanke eller verklighet?

Hemskheter händer. Vilket är värst tanken eller verkligheten? Vet inte om det är lätt att tänka sig in i hur jag menar, men vi med psykoser kanske förstår? Det värsta jag varit med om i mitt liv har inte varit faktisk verklighet, utan imaginär verklighet under psykos.

jag säger verklighet är värre. t ex övergrepp, bara ett exempel, är värre än fantasi/tanke.

Som den psykolog på sjukhuskyrkan jag gick till. Hon sade du får tänka på vad du vill, men inte göra allt som dyker upp. Hon satte en skillnad på det. Jag gör inte det, jag försöker stävja i tanken som jag rent ut sagt försöker domptera. Jag går inte med på allt som dyker upp i skallen, i helig ande den är utgjuten över allt folk, så jag vill säga som Mowgl lärde sig se er noga för vargar se er noga för god jakt

Verkligheten kan vara hård, kall och mörk men sen har jag när jag återinsjuknat psykiskt blivit mer rädd för den abstrakta världen som för mig blivit för verklig/påtaglig så jag har av den anledning fått lägga in mig på psyket. För mig finns en värld till utöver denna 3 D -värld när jag har varit psykotiskt.

Mycket av min schizofreni handlar om tankar. Mycket är vanföreställningar.

Det är märkligt hur gamla episoder tillåts dominera ens närvaro, men varför kan jag inte stiga över smärttröskeln och leva som en verkligt fri man?

Men tyvärr tycks det livet vara en chimär? Pseudotankar tillåts styra över ens liv!

Men makt måste brytas och tas bort ur agendan då den styr många människors liv! Tankar är det som begränsar ens liv, en ung man vid namn Armand Duplantis (stavhoppare) säger att tankarna begränsar och att det primitiva tar över genom att överträffa sig själv.

Men vad är då verklighet? Tyvärr är det ofta andra människor som styr vad verklighet ska innehålla!