Värst, tanke eller verklighet?

För cirka 4 år sedan såg jag I Den Inre Verkligheten att det brann i mitt hem! Annars, har brandfilt, brandsläckare och 3 st. brandvarnare - rekommenderar! Har annars gett bort en gammal brandsläckare till min kvinnans X, vet inte om det går att använda gamla brandsläckare - någon som vet?

Verkligheten är värst. Då är det allvar, men i tanken kan man göra lite som man vill - utan att behöva ta konsekvenserna av det!

Jag har följande symptom:

1. Visual Snow.

2. Hörselhallucinationer.

3. Ljudillusioner.

4. Musikhallucinationer.

5. Tinnitus/skrik inne i huvudet.

När jag har dom psykiska symptom så blir den abstrakta världen mer påtaglig.

Sen när jag återinsjuknar fullkomligt så brukar jag även ha:

1. Synillusioner.

2. Synhallucinationer.

3. Känselhallucinationer (som är värst).

Då är den osynliga världen ännu mer påtaglig. Då kan jag tycka att tankarna är värre än verkligheten. Sen fungerar man inte i vardagen så då är det bara att lägga in sig på psyket och bli omhändertagen tills åtminstone synhallucinationer och känselhallucinationer har försvunnit.

När man har alla dom psykiska symptom så får man på köpet knäppa tankar/vanföreställningar och ångest. Kanske djupa depressioner också.

Om Ni bara visste vad jag har sett i den osynliga världen och även hört - det är väl det som kallas för psykos/se drömmar i vaket tillstånd.

Ibland är ju tanken värst, om det inte finns någon verklighet. Typ, jag tror att jag ska orsaka alla mammas får dör. Men det händer aldrig. I såna fall är tanken värre än verklighet. För i verkligheten har det aldrig hänt något, det var bara tankar, inget mer.

Paranoia är hemskt, men verkligheten kan vara värre

Jag undrar om jag verkligen lever i verkligheten? Känns som hörseln indirekt orsakar vanföreställningar och att man inte vet vem som är vän eller fiende? Nu när jag har en relation, så vet jag att ngn tycker om som jag är!

Men är verkligheten verkligen bestående av kärlek?