Värst, tanke eller verklighet?

Som tur är vet vi inte allt som sker, verkligheten kan vara så svår att vi inte kan ta in den, det skulle vara så dystert att vi av den orsaken att vi inte ville leva

Tankar kan vara nog så besvärliga. Tur vi inte gör verklighet av dem. Tur även att inte veta vad som händer bakom kulisserna ibland!

Katastroftankar är väldigt jobbiga. Men när katastrofer verkligen händer är det ännu värre. Också blir det ofta svår psykos av katastrofer.

Jag håller med Ispegelland. Å andra sidan är jag numera rädd för att bli t ex rånad, och tankarna kan fara iväg och ge ångest.

Bara för några dagar sedan råkade jag ut för en sådan situation, att jag blev riktigt rädd för att bli rånad. Det slutade med att jag flydde därifrån. Jag blev inte rånad.

Jag har så jävla allvarliga katastroftankar och ofta, så helt klart tanken värst för mig. Typ om jag ska flyga t.ex. så börjar jag brottas med tankar om att jag är en terrorist som ska kapa planet, eller tror att vi ska krasha hela tiden. Jag kapar så klart aldrig planet och vi krashar aldrig.

Värsta skräpet jag läst var under min Science Fiction-period.