Hur många alter egon har ni?

Ja, jag har börjat bli lite rädd för drömmarna, och även rädd för att ngn kontrollerar vad jag ska lyssna och förstå tingens element enligt dennes villkor och veto!

Detta styr in mig på den existentialistiska nivån, om det överhuvudtaget är möjligt att leva ett normalt liv, när ngn tycks höra ngt jag inte kan förstå, är det dissociativt betingat? Har ju handikappersättning vad gällande min dåliga hörsel i denna världen, men ngt hör och förstår, men vem är det?

Jag vet redan att det är omöjligt att höra det ni andra tydligen hör? Kanske hänsyftningsparanoja, är min rädsla befogad?

Man blir pist off när de
frågar om man har synhallucinationer. Som standard fråga vid psyk mottagning... Men min kölhalning har ersatts med
skade glädje att allt är så nytt för dom. De kan jag glädja mej åt. När man blivit utpressad av bättre vetare. Då kan dom suprema mäta sig med nykomlingarna så ser man sen vem som äger dystopi och vem som skrattar... Alla lysmaskar som dråpligt åsidosatt en i vansinne att se deras nyfikenhet och deras kvantitet teatralistiska åverkan och inverkan till ingen nytta alls. Som svänger sig med termer och fyller tomrummet som var menat mig. Lysmaskar har vi knappast brist på de ska väl bejaka's dessutom.

Du kan vara lugn, Jocke, det är nog din egna hjärna som du känner av. Den behöver du inte vara rädd för.

Nu vet jag inte vilket sorts hörselhandikapp du har. Var felet sitter. Det kan ju vara så att ljudcentrat i hjärnan hör normalt, men att kontaktvägarna till ditt ego är blockerat eller trasigt, och då hör du ju inte något vidare men en delpersonlighet kanske hör bättre än du. Då känner du det i hjärnan att någon uppfattar ljuden.

Tack Inwatto och Björk! Två separata berättelser, som absolut kan leda till ett genombrott vad gäller att hitta den inre kärnan som förmodligen kan vara en "kart"? Om nu ngt är underutvecklat, så borde det handikappa ens inre ganska drastiskt? Lysmaskar som Björk säger, är en bra metafor för de, om man nu ska ta exempel från havet, där mindre fiskar ansar den större fiskens skinn i gengäld skyddas dem av den större fisken?

Men det jag har kan inte kallas parasiter, men hur tusan ska dem leva i samklang med mig i denna världen?

Skrev en bok (som inte blev bra nog att ges ut) runt 2002, tror jag det var. En karaktär i boken kallade jag kung Jom. Tanken var, att Jom skulle bestå av en tredjedel av min personlighet och till resten av två andra personer.

Något chockad blev jag när jag höll på med att kartlägga vilka osynliga vänner jag hade (ca år 2005) och Jom dök upp. Han var ju bara en fantasifigur i ett bokmanus. Inte alls tänkt att vara något alter ego eller nåt sånt. Men, han dök upp och uppförde sig mycket som jag gör. Mycket obehagligt.

Lärdomen av detta är: Man skapar olika delpersonligheter i hjärnan efter vilka människor man träffar eller fantiserar om. De finns där, troligen för att man lär sig något av det. Inte alla kan kommunicera med dom, som jag, eller råkar ut för att man byter identitet till dom. De flesta vet nog inte om att de finns, ens.

Ok, jag försöker prata om röster med boendepersonal, men dem verkar inte ha en susning om vad jag försöker förtälja? Men jag hittar inte den rätta nivån att förmedla detta kring?