Inwatto skrev: Jo, jag har gett upp om att arbeta, skaffa familj, ja i stort sett allt. Dock vill jag leva och har det riktigt bra när jag inte gör någonting. Kan sova det jag behöver (många timmar per dygn). Behöver inte prestera något. Tycker det är skönt.
Har betalat studielånen för jag hann gå 3 år på universitet innan jag blev psykiskt sjuk. Levde sedan på stabiliteten Lithium gav och försökte jobba i 10 år med att programmera datorer. Orkade inget socialt umgänge men klarade jobbet tills jag började bli paranoid i 35 års åldern. Då gick det inte längre.
Idag minns jag tillbaka på tonåren. Då låg jag mycket på sängen och läste böcker. Var just aldrig ute och festade och levde om. Skulle nog ha gjort det om inte mina föräldrar var frireligiösa. Hade varit bättre för min utveckling men tror nog att jag blivit sjuk ändå. Har inga barn. Det känns bra.
Bra kämpat ändå. Du har jobbat o pluggat, sedan resten rår man inte över.
Bra att det känns skönt iaf. Jag är just nu inom en period då jag ska ut snart igen o försöka jobba... Vet inte om jag gett upp men familj känns ibland avlägset...osv
Fantasio skrev: Jag har gett upp allt: arbete, flickvän och intressen. Låter gnälligt, men så är det.
Kanske har med måendet att göra. Blir säkert en vändning
