Jag har inte gett upp drömmar och mål men jag har definitivt sänkt ambitionerna om att jag prompt ska återgå till att jobba. Det viktigaste just nu är att få rutiner i vardagen och att vara vid god hälsa. Resten får ta den tid den tar.
Jag har återfått hoppet om jobb i liten skala iom Peer projekt. Har ändå alltid fullt upp i förhållande till min energi. Har landat i ett bra liv efter många år av sjukdom när det mesta varit eländigt när jag ser tillbaka. Jag förlorar sällan hoppet men det händer. Mest med stark ångest. Då känns det som att livet är meningslöst och värdelöst.
