Kul att du också läst Castaneda, vilken är din favoritbok?
Nej, jag tar inga mediciner, och otadlig är inget man egentligen är, det är något man gör, det är inget man uppnår och sedan behåller, det är något man lever hela tiden för stunden. Otadlig är väl ungefär som att vara orubblig i sin viljestyrka, det har inget med att ta mediciner att göra, snarare att anpassa sig efter sina förmågor men att hela tiden ställa sig lite framför gränsen för vad man tror att man klarar så man går frammåt i sin utveckling.
Jag odlar fram örter och växter som jag använder som medicin, och så använder jag naturliga metoder, såsom meditation och andra övningar.
Som jag upplever det med många på den här sidan, är att de vill helst vara "normala", de vill inte ha med andevärlden att göra alls, inte ens prata om det och ännu mindre tro på något sådant, och då blir det ju lite svårare när andevärlden kommer och inte bara knackar på dörren utan även spränger den i flisor. Det är därför så många medicinerar bort "det sjuka", istället för att lära sig hantera andevärlden genom att lära sig förstå den och att genom övningar lära sig behärska den.
Otadlig innebär som sagt inte att man inte kan misslyckas, ett misslyckande är snarare att ge upp inför det man företagit sig att lyckas med. Man skall visserligen inte "försöka", utan bara göra, men man gör och gör tills man lyckas "break on trough to the other side".. Jim Morrison var ju hängiven läsare av Castaneda också.
