Läs denna! Jag har inte skrivit den själv, men jag läste den i början av sjuttiotalet och har aldrig förlorat minnet av den! Läs den för den är bra!
Hon pekar på ett päronträd med mogna päron och i samma ögonblick som hon pekar ramlar ett moget päron ned. De sätter sig på ett café och dricker kaffe i den botaniska trädgård de befinner sig i och hon berättar om den svenske socialistiska agitatorn August Palms päronträd. Hur ett päronträd med en veranda som är byggd uppe i trädet om somrarna användes till servering för restaurangens gäster. På denna serveringsveranda stod också August Palm då han höll sina socialistiska tal i slutet av 1800-talet.
Under bordet runt deras fötter finns en förvirrad vit måsunge under tiden de dricker kaffe.
Då hon gick på mellanstadiet hade deras fröken högläsning från Måsen, berättelsen om Jonathan Livingston Seagull. Denna berättelse trollband henne och hela klassen. Alla satt tysta och lyssnade uppmärksamt.
Måsen Jonathan Livingston Seagull övar avancerad flygning långt borta från sin skränande flock som slåss om matbitar runt en fiskebåt. Jonathan vill bara flyga, han befinner sig ofta ensam till havs, hungrig och glad... han stiger till trehundra meter och medan han flaxar med vingarna så hårt han kan inleder han en vinande störtdykning mot vågorna. Efter bara sex sekunder är hans hastighet hundrafemton kilometer i timmen.
Han blir förskjuten av sin flock och lämnar denna för att leva själv med sina flygövningar. Han lär sig mer för varje dag. Han lär sig att en strömlinjeformad snabbstörtdykning kan införskaffa honom de sällsynta och läckra fiskar som går i stim tre meter under havsytan: han behöver inte längre fiskebåtar och brödkanter för att klara sig. Han lär sig att sova i luften; på kvällen tar han ut en kurs mot frånlandsvinden och förflyttar sig hundratals kilometer från solnedgången till soluppgången.
En dag kommer två stjärnljusa vackert flygande måsar till honom. De flyger tillsammans och Jonathan förvånas över deras avancerade sätt att flyga.
" "—Vi är från din flock, Jonathan. Vi är dina bröder."
Orden kom kraftfullt och lugnt. "Vi har kommit för att föra dig högre, för att föra dig hem."
"Hem har jag inget. Flock har jag ingen. Jag är utstött. Och nu flyger vi på krönet av Stora bergsvinden. Mer än ett hundratal meter högre klarar jag inte".
"Det gör du, Jonathan. För du har lärt dig. En kurs är avslutad, och nu är det dags att börja med nästa. " "
Jonathan Seagull hade ständigt känt en inre visshet och i detta ögonblick genomlystes han av den. De hade rätt. Han kunde flyga högre, och det var dags att komma hem.
Han såg en sista gång mot skyn, mot det silverskimrande rike där han lärt sig så mycket.
"jag är redo", sade han slutligen.
Och Jonathan Seagull steg med de två stjärnljusa måsarna och försvann i den nattsvarta rymnden."
Sullivan Seagull, Chiang, Fletcher Lynd Seagull, Henry Calvin Gull, Martin William Seagull, Charles-Roland Gull, Terrence Lowell Gull, Kirk Maynard Gull heter de måsar som Jonathan flyger med.
Samtidigt som hon läser boken om Måsen ser hon ett TVprogram om motorcyklister som varje onsdagkväll har informell uppvisning på en vägsträcka kallad "Flygrakan". En asfalterad bred rak väg som byggdes under andra världskriget för att användas till flygbana. Tusentals personer samlas för att se motorcyklisters trick med att köra på framhjul eller bakhjul i hög hastighet.
På denna plats var hon en gång osäker på om rovfågeln hon såg var nära eller långt borta. Detta var efter en flygning i en cessna som von Rosen hade använt för att köra matsändningar i Etiopien. Flera nätter innan flygningen hade hon drömt om fåglars flykt och flygsätt. Näbben var en tecknande penna som hon styrde i drömmen. Under flygningen med cessnan filmade hon en plats vid havet. De cirklade runt, runt denna plats. Zoomobjektivet användes alldeles för ofta och detta sätt att snabbt zooma in hängde kvar då hon på Flygrakan såg en rovfågel på nära håll. Det var en kort sekund som hon såg fågeln och hon kände sig osäker på om hon sett den genom kamerans teleläge eller nära bilen hon åkte i.
Seagull av Annelie Nilsson 2001
