Terapi mot röster

Admin, Det var just för att uthärda jag tänkte att jag ville ha terapi. Tror att det är oundvikligt att det kommer i skov och då är det bra att ha en strategi.

Utomjordingen,

Jag har,
ljudilluisioner -ibland
Skrik inne i huvudet -ibland i perioder när jag hör röster
Ljudöverkänslighet - alltid
Känselhallucinationer - fast väldigt svaga. Som en förminnelse.

Jag har haft men de var länge sen,
Synhallucinationet - väldigt korta och tillfälliga

Ok!

Psyke medicinen Risperdal injektionen som jag får varannan vecka tar inte bort alla mina symptom utan bara runt 20 % - 30 % och det är känselhallucinationer (som är värst), synhallucinationer och smak/lukt hallucinationer. När jag har det som jag har det idag så klarar jag mig nätt och jämnt att hålla mig borta från psyke avdelningen.

Sen har jag lugnande tablett som jag tar vid behov när tillexempel rösterna blir för jobbiga! Har också sömntabletter ut i fall att jag inte kan sova men det har jag inte behövt ta för jag sover ganska bra.

Jag har cisordinol och abilify, och har varit i princip röstfri en längre period. Men jag har bytt medicin så många gånger när jag varit dålig så jag vet inte om det är medicinerna som hjälper eller om det går i cykler oavsett medicinerna.

Zoro skrev: Jag har cisordinol och abilify, och har varit i princip röstfri en längre period. Men jag har bytt medicin så många gånger när jag varit dålig så jag vet inte om det är medicinerna som hjälper eller om det går i cykler oavsett medicinerna.

True dat

Psykiatrin har sagt att jag har 5-7 års skov då jag återinsjuknar! Det stämmer ganska bra om man ser tillbaka då jag för första gången insjuknade eftersom jag har hamnat på psyket ungefär var 5:e - 7:e år sen våren 1990.

När jag återinsjuknar så är det som om den abstrakta världen (4 D - världen) har tagit helt över den konkreta världen (3 D - världen) och mig helt. För mig finns en värld till utöver den här världen, som om det finns två världar. Idag lever jag kanske 50 % - 70 % abstrakt värld och så länge det inte är mer än så - så behöver jag inte lägga in mig på psyket.

Abstrakta världen finns för mig antagligen för att jag har mina symptom! Ju mer symptom jag har desto mer påtaglig/tydlig blir den abstrakta världen för mig. Är lite bitter/besviken på psykiatrin som inte har kunnat eliminera alla mina symptom till noll. Har man inte lyckats med detta med mig under snart 30 år så kan man väl klassas som kronisk psykisk sjuk. Tog lång tid för mig att förstå att psykiatrin är inte till för att bota patienter utan mest för att lindra symptom.