När jag fick tvångsvård förra maj undrade läkaren om jag tagit en tablett för att jag ville dö. "Det är tvärtom", sa jag. "Jag var rädd för att dö om jag tog medicinerna". Jag kanske sa nåt om att jag inte orkade leva nån av gångerna jag blev inlagd (tre ggr), minns inte riktigt. Det borde gå att läsa sig yill i journalen att jag inte är självmordsbenägen.
Jo jag kan berätta! Min pappa körde mig till Akutpsyk. Med ett brev i handen från en läkare som rekommenderade det. Så kom vi dit, lugnt och sansat och satte oss ner med personalen. Fick skriva på ett papper. Fick ge dom allt kärt jag hade, även mina starskosnören. Fick ett rum. Fick meds. Det var första kvällen
