Jag saknar den gamla stammen, redbara politiker som faktiskt gjorde nytta på hemmaplan och inte som arslet Palme stack näsan i blöt i andra länders angelägenheter och förde en folkfientlig politik. Jag dristar mig till att kalla nutidens politiker landsförrädare, alla rakt av. Jag kan uppskatta en koryfé som Gunnar Sträng, han var en vän av Sverige och gjorde faktisk nytta. Gunnar Hedlund var en annan skaplig politiker, han företrädde Bondeförbundet, detta innan stollarna i nuvarande Centern började propagera för slopad skolplikt, månggifte och annat stolligt. Jag har sannerligen material för ett nytt flygblad, detta ska jag börja skriva ikväll, samtidigt som Sven Svensson och Svea Andersson är upptagna med sin kära televisionsapparat. Jag väljer kampen framför sofflocket, vilket är ditt val?
